Första inlägget

Är bara tvungen att markera.

Jag sitter från och med nu och bloggar på min nya lilla älskling, en 12" Mac PowerBook. Jag känner på mig att den kommer att göra mig till en lite bättre bloggare... what the hell... en lite bättre människa. Äntligen medlem i "klubben".

Jag har inte fattat hur det faktiskt påverkar vänskap att äga en mac. Jag har alltid tyckt att det verkar fånigt när mac-entusiaster sitter och dunkar varandra i ryggen och säger saker som: "Fan vad vackert" och "Klart att jag hjälper dig med det där, vill du låna en tusing? Nåt annat?" Men nu vet jag bättre.

Min kollega P är en notorisk mac-hatare och för ständigt en form av heligt krig mot D & M på vårt kontor. Datorvärldens Jihad. Igår tittade han surt mot min nya mac som orsakade s.k. skärmsvärm. Jag har aldrig känt mig närmre D & M och plötsligt fick jag känna på hur en äkta mac-gemenskap känns. P tyckte att det var äckligt att se och höra. Han påstod att det är som när någon vinner en mille. Plötsligt vill alla vara vän med en. Falsk vänskap. D hävdade att det var först nu jag förtjänar fullvärdig vänskap. Först nu kan vi bli bröder.

Senare på dagen droppade Marko Mustalainen in på kontoret för att kitta upp mig med det senaste i mjukvaruväg. Sweet. Upskattades mycket och som tack lovade jag att han ska få ett par av mina seriemördarbrillor.

Jaja, nog om detta. Men bara så att ni vet. Nu är jag på banan och det kommer dundra in blogginlägg från min nya lilla vän.