Bajskontakt av tredje graden

Igår duschade jag och juniorette innan hennes nanitime. Jag slappade, hon lekte och allt var frid och fröjd. Jag kände att det började bli dags att gå upp och shamponerade håret.

Där sitter jag och blundar och tycker mig känna lukten av papperskorgen med blöjor. Inget att göra åt. När jag sköljer ur skummet så passar jag på att tvåla in juniorette också och känner plötsligt hur handen landar i något mjukt. På en hundradels sekund öppnar jag ögonen och inser att inget kommer bli som förut igen. Hon har lagt en fet bajkorv som börjat lösas upp och blivit sådär skönt luddig. I vattnet omkring oss flyter bajspartiklar och jag tjuter som en skolfröken.

D kommer inrusande med en blick om förväntan av minst en död dotter i badkaret. Hon ryggar när hon ser förödelsen i badkaret och samtidigt ser vi att det inte är slut där. Vår dotter har bajs i mungiporna. På mindre än en minut har hon hunnit skita ut en bajskorv i vuxenstorlek, kleta ut den och smaka av den. Min dotter har precis fyllt ett och redan provat på livet som coprofag. Enda ljuset i mörkret är att hon inte verkade digga sin nya smakupplevelse nåt nämvärt.

En tvagning av sällan skådat slag inleds. Juniorette skriker som en gris när vi tvättar munnen på henne med hård dushstråle. Jag står kvar i duschen i nära 30 minuter och känner mig nedsmutsad. Det värsta är dock den mentala rengöringen. Hur ska jag kunna titta min dotter i ögonen som om inget hänt igen. Hon har ju faktiskt ätit bajs och tillsammans har vi badat i det... åhhh ångest... nu blir det mörkt igen.

Jag får helt enkelt försöka intala mig att det är fullständigt normalt att prova precis allt i den där åldern. Men faktum kvarstår. Jag har alltid sammankopplat bilden av en avföringsgormand med den av en person med kraftig mental ohälsa.