Fräulein Daggan och den vedervärdiga bananväskan

Igår var jag och fiakde en skön morgonfika på Café Con Leche i Linné. Mycket mysigt med bra priser och den tjejen som jobbar där vet minsann hur en latte skall smaka. Jag var där med fru, dotter och en vän som vill vara anonym - men låt os kalla henne "Daggan".

Inget gott som inte för misär och lidande med sig såklart för efteråt går vi i samlad trupp till Emmaus (second handbutik på Linnégatan) och spanar. För mig fanns inget alls men Daggan gräver runt lite i en korg med väskor och fiskar lyckligt upp två bananväskor (midjeväska aka. tyskpung aka. stomipåse) i läder. Såna som korvmännen utanför krogarna har. Jag tyckte fan tillochmed att de luktade lite korv av dem.

Daggan har fått för sig att det är trendigt och coolt att ha en sådan. Och mycket kan jag köpa. Tidigare har hon flashat med en metadonväska (lapptäckeväska av läderbitar, exakt en sådan herointanten i Kungälv hade under sin fas när hon desperat försökte tända av). Men vissa saker blir aldrig trendigt. Eller kanske trendigt för bananväska är ju sedan åttiotalet nationalplagg i Tyskland. Men coolt? Nä, fy fan!

Bananväskan signalerar för mig: "Det är ok, jag vill ändå allra helst bo i husvagn som nån annan jävla nasare". Jag tog det som en ren provokation. Idag gick vi ut och åt och då hade hon mycket riktigt dressad upp sig till tänderna med den fasansfulla bananväskan. Jag börjar tvivla på om jag kommer att kunna fortsätta min vänskap med Daggan efter detta. Även om hon lägger otyget på hyllan. På nåt sätt tappar en människa så mycket av sitt värde efter att en bananväska prytt höften.

Vad ska jag göra?