Café Skogen redux

Jag stämde träff med Jenny igår imorse på Café Skogen igen. Förra gången gjorde ju jag succéköpet en "stor-så-in-i-helvete-macka" med brie och salami, plus kaffe med påtår (fortfarande förtjust i fenomenet påtår, jag har inte fått påtår sedan mormor levde) för bara 30 slantar. Jenny däremot hade pröjat samma cash för en halv ostfralla och kaffe (fortfarande ingen ripoff direkt men ändå skillnad).

Denna gång hade Jenny tagit det säkra före det osäkra och körde på bara kaffe med backning (10 spänn) Jag märker själv hur uppspelt jag blir över deras nästan efterblivna prissättning.

Jag kom lite sent och gick in för att beställa. Då möts jag av uppskattningsvis 20-30 glosögda arbetarögon. Jag såg hur det snurrade i huvudet på dem; "vaffan har han blåstället hän?". De synade mig i sömmen när jag gick fram för att tappa upp kaffe. Det var slut. Jag kände mig obekväm eftersom de blev helt knäpptysta. Tjejen som jobbar där stod i köket och fräste bacon som om det vore det sista hon gjorde i livet när jag sa till, lite försynt, att kaffet var slut. Hon snäste lite surt att hon skulle sätta på mer. Jag sa att jag satt där ute och hon klippte mig igen. Hon var väl lika stressad som jag av att ett gäng hungriga grovisar satt bänkade för att knapra bacon, så jag förlåter henne för denna gången.

Jag såg en skylt om hembakad äppelkaka med vaniljsås och frågar vad den kostar. Då går det nästan som ett sus bland blåställen. Jag vänder mig halvt om för att reka läget. Jag ser att några av dem flina lite. Hon svarar att hon tyvärr inte har mer vaniljsås kvar. Och jag har aldrig känt mig mer homosexuell än just då. Inte för att det är något fel med det, men den känslan är väldigt påsfrestande när man står inför en latent halvsur grovarbetarmobb.

Om man brukar känna sig obekväm av tanken att delta i en nobelmiddag med alla dess regler och trix så är det mins lika många sociala koder som ska uppfyllas för att platsa in på ett arbetarfik kan jag lova. Äpplekakan var såklart bara en decoy - ett lockbete - ingen jävel har någonsin beställt den. Jag skulle givetvis gått på ägg- och falukorvsmackan direkt, samt kommit klädd i fiberpäls och fristadsbrallor.

Men det är ett experiment för mig att hänga på Café Skogen. Där får man verkligen uppleva en annan sida av cafékulturen som det pratas så mycket om. Jag säger det igen - jag tokdiggar verkligen Café Skogen!