Glassbilsnazisten i Danderyd

Det är glädjande att se att sommarredaktionerna verkar ha gått på sitt pass ovanligt tidigt i år. Har längtat efter att det ska börja poppa upp pushnotiser som den jag fick om att Hans Iwan Bratt har fått nog. Det är semester för mig. Att pushas till att läsa om nån gubbfan som har lessnat på att bli plågad av Hemglass signaturmelodi, timme efter timme hemma i sin lite för prydligt skötta Danderyds-villa, och att han därför har valt att gå ut via Facebook för att förklara krig mot Hemglass och kräva att glassbilen stoppas.

Inte nog med det ohyggliga lätet som tränger sig in i varje vrå. Den ambulerande dessert-piketen är rena trafikfaran när den kommer strykande längs gatorna och lockar, pockar och kittlar glasstarmen på folk i Sveriges alla bostadsområden. Dessutom är det helt onödigt eftersom glass finns att köpa nästan överallt. Som alla förstår har Hans Iwan ett otroligt starkt case här. Lycka till.

Men lugn och fin nu!

Det är ingen dekadent sensationsjournalistik vi pratar om här. Ingen smak för dagen. Hans Iwan är 100% real och har fört sin kamp i åratal. För några år sedan punktmarkerade han t.ex. en glassbil genom att följa dess rutt för att notera hur den påverkar trafiken, och om den verkligen är så populär som Hemglass själva hävdar. Tyvärr fotade han inte då men det planerar han att ta itu med nu i år. Phew. Då kan vi snart få pusta ut.

Glassbilsnazisten, Hans Iwan Bratt.

Det är lätt att fnysa åt priviligerade vita äldre män med tysk-klingande namn som Hans Iwan Bratt. Att avfärda dem som riktiga jubelidioter. Men jag väljer att se fler bottnar. Vi pratar inte bara om en man som bor i ett av Sveriges rent socioekonomiskt alla mest välmående områden och som bara råkar ha tappat konceptet. Vi pratar om välmående ur ett mycket mer holistiskt perspektiv. Det är viktigt att belysa. Särskilt nu när det är valår och allt. Hans Iwan Bratt mår så otroligt bra (trots sin ålder) att han med gott samvete väljer att lägga ner all sin vakna tid på att jävlas med Hemglass, som kommit att bli en institution i vårt land och som har så varit de senaste fyrtio åren (minst). På helt godtyckliga grunder dessutom. Låt mig bara gissa att Hans Iwan har vanan inne efter att ha drivit så kallade hjärtefrågor förr. Det var längesedan jag skådade en man med så stabil samfällighetsaura. Hans Iwan ser ut att vara en man med cologne som doftar rättshaverism och jag skulle kunna sätta halva min intjänade tjänstepension på att han ligger topp fem på SBK:s hi-score-lista med överklaganden av bygglov i Danderyd. Hans Iwan mår helt enkelt så bra att han, utan ersättning, gladeligen tar på sig rollen som Danderyds egen glassbilsnazist. Ingen jämrans kattmatskonnässör eller kupongkonstnär här inte. Hans Iwan är det svenska pensionssystemets bästa alibi på att våra äldre medborgare i vissa fall har det lite för väl förspänt.

Det enda som smolkar bägaren lite för mig är att Hans Iwan så himla resolut väljer att fokusera på den ljudmässigt sanitära olägenheten och den högst spekulativa tesen om "trafikfara". När ALLA vet att det verkliga problemet med glassbilsförare är att de i sju fall av tio är pedofiler (och i övriga tre fall pederaster). I alla fall om man ska tro på bilden som i decennier målats upp av den amerikanska populärkulturen.