Det har blivit dags för andra halvlek. Idag är sista dagen jag är en man i trettioårsåldern. Imorgon fyller jag 40. Fy fan. Jag är inte redo. Hur blir man det egentligen? Blir man det?
Jag antar att det bara är att bita ihop och ta det rakt upp och ner. Jag fattar att det kommer gå över och att fyrtioårsåldern säkert också har nåt. Men jag ska inte sticka under stol med att jag just nu har en klump i magen. Jag trodde inte att det skulle bekomma mig och jag har lyckats skjuta det ifrån mig. Tills nu.
Det är ändå ett paradigmskifte. Är det nu man ska behöva oroa sig för prostata, svag pisstråle och starr? Eller är det femtioårsålderns frukter?
Äsch, du lutar dig lite tillbaka och kollar på allt du åstadkommit och sen inser du att du har minst lika lång tid kvar.
SvaraRaderaI femtioårsåldern kommer känslan av att inte behöva bry sig om vad andra tycker. Mycket befriande.
Markattan
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaOch grattis såklart.
SvaraRaderaMarkattan
Det är nu läsglasögonen kommer in i livet.
SvaraRaderaFinns bara en väg framåt:
SvaraRaderaKöp en HD, ta jägarexamen, Skaffa hagelbössa.
Eller vad vet jag? Kanske skaffa vattensäng??
/PappaBand (50 om en vecka...)
Markatan: tack så mycket!! Bra pepp.
SvaraRaderaAnna: fan det skulle vara fuckat. Jag är ju närsynt som en mullvad.
PappaBand: Vattensäng!! Wow. där sa du nåt. 40-årskriser är designade för idioti.
DÖÖÖDEN
SvaraRaderaNån sa att du synts lite oftare på Joe & The Juice. Stämmer det? Verkligen.
SvaraRaderaZ: döden döden. Och nej det stämmer inte är jag rädd. Jag har en aning om var du hört det ryktet dock.
SvaraRaderaPiuh!
SvaraRadera