torsdag, februari 11, 2016

Elva till tjugo

Film nummer elva till tjugo i vårt filmtittarprojekt kan väl sammanfattas som en medioker samling filmer med undantag för första och sista som båda kvalar in på årets-bästa-hitills-lista. Tror att vi medvetet har köttat av vissa filmer som vi vet skulle vara skit bara för att vi ändå ville ha dem sedda. Vissa har bara varit sämre än vi trodde. Låt nästa tio kantas av mer storslagna filmupplevelser.


11. The end of the tour

Filmatisering av David Lipskys gedigna Rolling Stones-intervju med författaren David Foster Wallace. Magiskt bra film. Älskade den från första till sista sekund. Skulle inte rekommendera den till människor som tycker att Mel Gibsons Payback är en tokfemma men om man uppskattar pratfilm när den är som allra allra bäst så är detta en fantastiskt bra film. Jason Segel gör ett fint porträtt av David Foster Wallace som gör mig nästan lite gråtmild bara av tanken. Jesse Eissenberg som jag helt ärligt börjat tröttna på är också svinbra. Helt enkelt en fantastisk film och i skrivande stund lätt årets bästa.

Betyg: 5




12. Rubber

En film om ett däck som mördar folk på löpande band. Frågor på det? Quentin Dupieux som även gjorde Wrong som var med bland de första tio filmerna har gjort denna ganska märkliga film. Han har ett ganska skruvat sinne för humor vilket jag brukar upskatta. Men detta blev bara bajspannkaka. Har svårt att se något större underhållningsvärde i filmen överhuvudtaget. Den enda scenen jag uppskattade var när några poliser blir briefade om seriemördaren och de även får reda på att förövaren är ett däck, varpå en av polisernas följdfråga är: "Is it black?".

Betyg: 1




13. San Andreas

Här har vi en film som jag visste skulle vara ett riktigt lass med skit. Men som jag ändå ville se, av anledningen att det ibland är bra att kalibrera lite med en super-duper-extra-allt-action-rulle. Med Dwayne The Rock Johnsson. Briljant att sätta en gammal samoansk wrestlare i rollen att rädda världen. Vad kan gå fel? Typ precis allt, är kanske det mest balanserade jag kan komma på att säga. Men det är långt ifrån The Rocks fel. Det tar två minuter innan man fattar att man har drygt två timmars lidande (snällt sagt) framför sig. Tror att detta kan vara bland det sämsta jag någonsin sett. Jag är osäker på om en mitt tolvåriga jag hade blivit imponerad och då ska ändå sägas att jag tyckte att Arnold Schwarzeneggers Commando var bland det fetaste jag någonsin hade sett.

Någonstans kan jag väl ändå uppskatta filmer som är packade med enhandsflygningar med helikopter bland fallande skyskrapor, speedboatslalom mellan lastcontainrar i uppförsbacken PÅ en två hundra meter hög tsunamivåg, våghalsiga räddningsaktioner undervattenslabyrinter, kletig kärnfamiljsromantik som skulle kunna få de mest frigida frikyrkoförsamlingar att framstå som en grupp sexdyrkande hedningar, för att inte tala om könsrollskorridorer som hade fått vikingarna att känna sig obekväma. Men det här blev bara för mycket.

Se inte den här filmen. Om ni inte njuter av att förnedra er själva. Den klyver Armageddon som våt björkved när det kommer till pinsamhetsfaktor.

Betyg: –




14. Mistress America

Noah Baumbach har en tendens att vara ojämn kan jag tycka. Jag hoppas alltid på en The Squid and the Whale när jag ser hans namn men oftast levererar han bara en trepoängare. Detta är en typiskt sådan. Med det sagt är det ingen dålig film. Tvärtom. Jag gillade den jättemycket. Men den räcker inte mer till en trea för det. Trea är inget dåligt betyg.

Betyg: 3




15. Klovn Forever

Frank och Casper och deras sinnessjuka hjärnor har fått mig att älska Danmark något alldeles oproportionerligt. Först med sin sex säsonger långa tv-serie som handen på hjärtat är det roligaste och mest gränsöverskridande som någon på denna jord har skapat. Och sedan den första filmen Klovn – The Movie där de gör ett ganska bra jobb med att föra den fanan vidare och ja fanimej lyckas toppa galenskapen. Så förväntningarna var skyhöga på Klovn Forever.

Det har gått några år. Frank har hunnit bli tvåbarnsfar och lever ett lugnt och stilla liv. Casper och han har med anledning av deras upptåg i föregående film inte en lika naturlig plats i Frank och Mias sociala liv längre. Det hindrar honom ändå inte för att fucka upp allt ännu en gång. Casper flyttar hastigt till LA och Frank inser att det trots allt är hans bästa vän så han åker för att hämta hem honom innan han hinner rota sig... och det är väl här allting börjar gå åt helvete igen.

Ja, den är rolig. Ja, den är sjuk så in i helvete (troligen även med danska mått) och ja, man bör se den om man är ett Klovn-fan. Men det är också förbehållet. Man bör inte se den om man inte sett och gillat deras tidigare värv. Det är en förutsättning. Dels för att kunna skratta åt vansinnet. Dels för att kunna kisa mellan fingrarna med vissa grejer. Med det sagt så vilar det en lite sorgsen aura över den här filmen. Frank och Casper har liksom blivit som två vänner som man varken vill ha eller bli av med och det är lite så hela filmen känns. Jag blev sugen på att få uppleva hela sagan från början igen. Och det är kanske inget dåligt betyg. Hade den här gjorts i Sverige hade betyget inte orka klämma ur sig ens en smygfis till hejarop. Men nu är den dansk och med arvet från alla tidigare produktioner så får jag ändå drista mig att ge den en trea. Högt upp på min önskelista är att de ska återuppliva sin serie igen. Det hade varit så jävla bra.

Betyg: 3




16. The Big Short

Finsansfilmer kan vara jättebra och jättespännande. Det här är ett försök att via komedi (ganska svart sådan) närma sig ämnet. Det går rätt bra. Den är snygg och underhållande. Men jag tycker inte att den förstjänar riktigt så mycket hurrarop som den fått. Jag vet inte om jag var på fel humör eller något men jag kan inte se någonting som var värt en oscarsnominering i hela filmen. Det var dock ett rätt kul sätt att ta till sig en story om den stora finanskrisen 2008.

Betyg: 3




17. Sleeping with other people

Jag minns inte ens den här filmen. Så intetsägande var den. Trailern lägger jag endast ut för att hålla ordningen. Se den aldrig. Det är en order.

Betyg: –




18. Freistatt (Sanctuary)

Så var det plötsligt dags för Göteborgs Filmfestival och vi hann faktiskt gå på tre filmer. Den första var en tysk film om en tysk uppfostringsanstalt. Fan. Strängt folk alltså. Tyskarna. Men jag antar att det sett/ser ut så lite varstans i världen. Påminde lite om Jan Guillous Ondskan. Boken då alltså. Inte filmen. Men Sancturary var lite mer våldsintensiv skulle jag kanske säga. Den var stundvis ganska rörande men tyvärr grep den inte riktigt tag i mig. Det var fint foto. Den var välspelad. Det var såklart en spännande plot. Men jag tror att den kanske var lite slarvigt berättad på sina ställen. På ett ställe, när huvudpersonen fått så mycket pisk av anstaltschefen att han ser syner, får vi följa med på något som ballar ur i en slags märkligt incestuös drömsekvens.

Betyg: 3




19. A Monster With a Thousand Heads

Mexikansk film om en kvinna som får en falling down när hennes cancersjuke man plötsligt vägras vård på grund av försäkringskorruption. Bra. Jag gillade den. Men kanske hade jag önskat att den byggde upp berättelsen lite mer och lite intensivare. Det fanns alla möjligheter men tyvärr kändes den trots sina ringa 75 minuter som en ganska långsam film. Kvinnan i huvudrollen kändes extremt välcastad och filmen bjöd trots sitt ganska tunga ämne på ett och annat skratt.

Betyg: 3




20. Mate-Me Por Favor (Kill me please)

Brasiliansk ungdomsfilm om ett gäng tjejer i ett förortsområde (ser ut som ett oändligt Västra Frölunda) till Rio de Janiero och hur de reagerar med lika delar ungdomlig nyfikenhet och morbid fascination när ett mord plötsligt sker i deras område. Huvudpersonen Bia är synnerligen kool och hela filmen är en frisk fläkt där vi får följa de fyra tjejerna som blir både allvarsamma och absurt obrydda på samma gång i takt med att fler människor faller offer för vad som verkar vara en seriemördare på framfart. Rolig. Snygg. Udda. Allt på samma gång. Jag tänkte inte så mycket på det förrän efter filmen men den innehöll inga vuxna, bara tonåringar. Ändå kändes vuxenvärlden på något sätt väldigt närvarande i sin frånvaro.

Ett lyckopiller på samma sätt som Fucking Åmål. Typ. Svårt att förklara och jag hittade ingen trailer trots ganska mycket letande. Men se den om ni får chansen.

Betyg: 4


4 kommentarer:

  1. Imponerande mängd film ni hinner med. Kan önska att det fanns mer utrymme hos oss för ett liknande projekt. Tills dess njuter jag av dina fina recensioner.

    SvaraRadera
  2. Ron Obvious12:52 em

    Jag läste en gång om hur Noah Baumbach försökte sig på en filmversion av Jonathan Franzens The Corrections - det närmaste man kan komma en perfekt storm för mig. Men obegripligt nog (eller kanske helt logiskt) blev resultatet så värdelöst att allt material begravdes. Lite samma känslor hade jag inför kombon David Foster Wallace och Jason Segel, det överdrivet begåvade geniet spelad av den älskvärda medelmåttan. Men jag måste säga att jag gillade filmen trots mina löjligt höga förväntningar.

    Detsamma kan jag tyvärr inte säga om Klovn Forever. Visst, en Klovnfilm är en Klovnfilm, men det var nånting som kändes fel med stämningen i hela filmen. Som om Casper och Frank befann sig i ett annat, lite skevt, universum. De kanske borde lägga karaktärerna på hyllan nu innan minnet av allt det briljanta solkas ner.

    SvaraRadera
  3. Gatsten: Tack för det hörru. Jag det betades av många filmer de första veckorna och den här veckan ingen än så länge. Kanske blir ändring på det redan ikväll. Ganska skönt att inte skriva film för film utan klumpa ihop dem tio och tio. Kör på så ett tag till.

    Ron Obvious: Ja fan jag hörde om Corrections. Jag ville så gärna se en tv-filmatisering av den och jag tror att han skulle kunna göra den bra. Förvånad att det blev så värdelöst att det inte bedömdes sändningsbart. Det är den bästa bok jag har läst. Franzen är ett geni. Jag tyckte nästan tvärtom inför Jason Segel eftersom jag hade så låga förväntningar på honom. Detta är det bästa han har gjort och det kanske inte säger så mycket men jag tycker att han gjorde en svinbra roll.

    Angående klvon så håller jag med. Det var en ångestladdad tittning. Jag tror dock att de har mer i sig. Men det känns lite som att det alltid blir såhär när skandinaver ska förlägga en filmhandling i LA. Jag tror att de skulle kunna återuppliva serien som är det bästa formatet för dem och dra sig lite mer back to basic trots att deras liv har förändrats.

    SvaraRadera
  4. Tack för tipsen, gillar dina recensioner skarpt, inte helt lätt att hitta alla filmerna men de spolas väl i land på piraternas kustremsa tillslut.

    SvaraRadera