#backabjörn

OMG! Den här lilla notisen råkade fångas av mitt skummande öga när jag bläddrade i det lokala stadsdelsbladet. Och jag fick med ens en klump i halsen. Det antar jag att alla som har någon slags medmänsklighet i sina ådror hade fått. För jag vädrar fiasko.

Vi snackar alltså om ett evenemang där självaste Björn Hellberg – slitvargarnas slitvarg – med över 60 böcker innanför västen och ungefär en miljard boksigneringar i ryggen, kommer till Backa Kulturhus imorgon klockan 13:00 (en tid som för övrigt hade fått Zara Larsson att fullkomligt balla ur), för att underhålla med lite sköna anekdoter, kanske dra nån fräckis och signera böcker såklart. Och det ger mig helt ärligt ågren. För få är vi som vid det här laget inte sett Björn Hellberg sitta ensam utanför en bokhandel, vid ett bord med en trave egna böcker, och vänta på att någon ska stanna och köpa ett signerat exemplar. Faktum är att det idag är nästan mer sällsynt att hitta en osignad Hellberg i handeln, än det är att hitta en gul treskilling banco.

Ingen författare mig veterligen har i modern historia så rakryggat och med ett sådant oförtrutet engagemang (självplågeri) turnerat land och rike runt för att möta sina läsare och leverera sina böcker en personne. En hängivenhet som med facit i hand betalat sig rätt dåligt. Ska det verkligen vara så? Är det så här vi ska ha det?

Kom igen nu då. Backa'n!

Det tycks mig nästan cyniskt av arrangörerna att boka in Björn Hellberg ute i en förort, mitt i veckan och precis lagom till efter lunch därtill. Vem fan har ens möjlighet att gå på show då? Nä nä nä, glöm pensionärerna. Två dagar innan folkpensionen dundrar in lär de tio gånger av tio prioritera en slice budapeststubbe på torgets lilla kondis före att lägga en halv hundring på att bli påminda om hur det är att bli bortglömd. Fy fan. Inte ens Malou von Sivers skulle lyckas täcka upp ett sånt röv-gig. Det gör mig beklämd på riktigt.

Jag menar vartenda ord här nu. Det är fan ta mig vår skyldighet som medmänniskor att se till att Björn Hellberg inte sätter sig i bilen påväg hem imorgon med en dålig känsla i kroppen. Jag önskar av hela mitt hjärta att han känner sig glad som en tupp när han styr kosan söder ut mot sitt naturliga habitat på de mer halländska breddgraderna igen. Är det någon som förtjänar det så är det Björn Hellberg. Ingen kan inte tycka om honom. Det är en fucking ynnest att vi ens får chans att se honom hålla låda en liten stund. Han är en institution för bövelen. Han har gett oss så mycket. Nu, i medmänsklighetens tidevarv och allt, är det kanske dags att alla ställer sig frågan vad vi någonsin har gjort för honom?

Jag tänker på det där klippet som cirkulerade för ganska exakt ett år sedan, där en extraordinärt valhänt Björn Hellberg ska försöka dreja. Jag vet inte hur många delningar jag såg i min egen facebook-feed men av youtube-statistiken att döma har det i alla fall underhållit en tiondel av svenska folket. Är det då för mycket begärt att han får känna hur det känns att sälja slut och slå publikrekord i Hisings Backa? Det kostar liksom bara en femtiolapp och vem vet vad vi egentligen kommer få höra. Enligt notisen kommer han kanske till och med läcka lite nasty skit. Kanske kommer han tok-roasta Ingvar Oldsberg i sin frånvaro? Ingen vet riktigt. En cliffhanger av guds nåde.

Vad säger ni, såg jag en hand upp, vilka känner sig manade att #backabjörn?