Podfrossa

Den senaste tiden har jag promenerat omkring mycket här ute i mitt närområde i allt vidare cirklar. Framför mig har jag skjutit barnvagnen där Sammie ligger. Hon verkar kunna sova precis hur länge som helst, så länge hjulen är i rullning. Och mina ben verkar kunna gå precis hur länge som helst, så länge jag blir stimulerad i öronen. Herregud vad konstigt det där lät.

Det jag menar är att jag älskar radio som format men har nästan helt lämnat gammelradio och lyssnar numera nästan uteslutande på podcaster. Ganska många podcaster. De flesta är pratiga och roliga. Alex & Sigge, Lilla Drevet och Lunch med Montelius tillhör mina absoluta favoriter i det svenska (och tyvärr ganska klena podbeståndet). Jag har försökt mig på Blankens Swanberg men inte fastnat. Anja och Julia är härliga men når inte riktigt upp (än) till den nivån mina tre svenska favoriter håller. Värvet har jag tröttnat på för längesedan. Mitt senaste svenska fynd är Flumskolan som är ganska kul men jag bara har hört två episoder hittills och kan inte riktigt uttala mig om den. En varg söker sin pod är egentligen en riktig favorit (mycket tack vare Liv Strömquist såklart) men jag har tröttnat på att ljudkvalitén är så jävla risig och att det inte verkar finnas någon intention hos de goda podägarna att förbättra den. Det är för övrigt en av de vanligaste anledningarna att jag inte orkar följa fler amerikanska podcasts än jag gör. Det finns svinmånga som verkar intressanta och initierade men herregud vad jag inte orkar lida mig igenom ens två minuter av något som låter att det är inspelat med en leksaksmikrofon INNE I NÅGONS RÖV.

Tidigare lyssnade jag slaviskt på Filip & Fredriks Podcast men var rejält trött på dem mot slutet eftersom det kändes som att de stod helt still i sin utveckling. Jag har alltid gillat Filip och Fredrik och vill gärna fortsätta göra det. Därför var jag tvungen att sluta lyssna på dem. Jag har liksom inte något problem med att poddare håller sig till ett och samma koncept/stil. Men från att bjuda på sig själva och blotta sin sårbarhet i utsatta situationer, lyfta fram sina sämsta egenskaper i ljuset, driva med varandra och fastna i galet skruvade spekulativa skov där hypotetiska situationer och händelser spårar ur som godståg och träffar magen och leder till skrattexplosioner. Allt sådant som gör dem briljanta. Till att allt mer bara bli en timme kändisrunk, drogromantik och allmänt ointressant jidder om någon jävla knark- och/eller sexdåre på Filips gym i LA och en ständig känsla av att dessa herrar har en desperat ängslan för att bli äldre eller kanske framför allt att verka äldre och därmed riskera att tappa sin publik.

Jag tror att jag tyckte att deras nedförsbacke började i samband med att Filip blev pappa. Men inte för att han blev en tråkig jävel som bara snackade om sitt barn. Utan tvärtom. För att han redan i avsnittet precis när hans dotter hade fötts ursäktade sig för att han ens skulle berätta om det. Och sedan vecka efter vecka gjorde allt för att undvika att prata om sitt nyfödda barn. Fy fan vad jag tappade respekten då. Istället berättade han glatt historier om nån tragisk jävla kokspundare som kommit på ett fiffigt sätt att återvinna sitt knarkrus genom att först snorta en jävla massa snö, sedan pissa i en behållare och spruta upp urinet i röven. Wow! Så istället för att fortsätta på det spåret de faktiskt var påväg när de var som allra bäst, bara ett halvår tidigare, när deras tv-format floppade ett efter ett och Fredrik hade börjat bli mycket mer personlig och intressant, typ i samband med att Filip var lite mentalt skör och också väldigt mycket mer intressant. Istället blev de allt mer tradiga och effektsökande tills att de äntligen gick ut och berättade att de tänkte ta en paus. Vilket var så otroligt skönt.

När de sedan gick ut och berättade att de skulle återkomma med ett nytt podformat och det där "nya" bara visade sig bestå i att de gjorde precis samma sak som innan sommaren men nu på engelska (i hopp om att dra en ny och internationell publik). Då bestämde jag mig för att sluta prenumerera och inte lyssna mer. Fy fan att behöva höra samma historier en gång till men på engelska istället. Nä tack. Istället har jag med stor behållning följt dem i deras nya programserie på kanal 5 – Ska vi göra slut? – som är det bästa de gjort på länge och just levererar "något nytt". Det finns hopp om pojkarna.

Men åter till det här med podcaster. Jag tycker det är svårt att hitta nya som jag fattar tycke för i någon större utsträckning. Jag vet inte hur folk gör för att hitta de där riktiga guldkornen för gudarna ska veta att de finns. En personlig favorit sedan väldigt länge är This American Life, som skulle kunna beskrivas som ett P3 Dokumentär möter Verkligheten i P3 men på en containerlast steroider. Då är det ändå en väldigt lam jämförelse men jag kommer inte på någon bättre just nu. Deras känsla för storytelling är verkligen superb. Sedan har jag provat lite olika men fram till igår bara hittat en enda som kan mäta sig med den och som dessutom toppar den – Serial – som för övrigt är finansierat av och om jag inte har helt fel till viss del även produceras av just This American Life.

Jag skulle säga att Serial är det bästa just nu. För att inte säga bästabästa. Tanken är att det ska göras flera säsonger men att varje säsong grottar ner sig i en sann historia och gräver i den och vecklar ut den vecka för vecka i den sanna kronologins anda – så länge det krävs för att komma till botten med mysteriet. Den första säsongen handlar om Adnan Syed som vid 17-års ålder greps, fälldes och dömdes till livstids fängelse (baserat på ett enda vittnes story) för att ha strypmördat sin före detta flickvän. Vecka för tar Sarah Koenig sig an storyn via en ny angreppsvinkel och hon gör det gåshudsbra. Jag minns inte när jag var så besatt av att höra mer mer (och mer) av en podcast. Så fort jag har gått på promenad har jag haft den i lurarna. Så fort jag har kört bil någon stans har jag fortsatt att lyssna och så fort jag fått lite pigg tid över så har jag lyssnat heligt på varje sekund. Det är ingen podcast jag sätter på när jag ska sova. Då blir det grisalyssning och den är helt alldeles för jävla bra för att somna till. Ja ni fattar.

Och då fattar ni även vilket tomrum som uppstår när man nått fram till den där extremt enerverande längtan till nästa episod. Man får abstinens och blir luddig i kanterna. Kan inte tänka på annat. Till slut tar man till metadon och det kan jag säga att det har inte varit lätt att hitta en värdig ersättare men igår bad jag Josefine att hjälpa mig hitta en lämpligt podcast. Hon vet vad jag gillar och hon är en researcher av rang. Jag vill ha mordmysterier, seriemördare, psykopater, olösta gåtor, omvälvande händelser och haktappande berättelser om världens värsta avskum. I love it! Dessutom vill jag att det ska vara välproducerat och det är där det blir problematiskt för gudarna vet att det finns många hobbymänniskor som verkar spela in crimeradio genom att läsa upp oformaterad Wikipediainformation på sin egen laptop och jag berättade ju vad jag tycker om det. Efter en stund hade hon plockat fram två olika alternativ, varav den ena jag redan har glömt namnet på, och så Sword and Scale som verkar vara right up my alley så att säga. Jag har hittills bara hört de två första men tycker att den levererar riktigt jäkla busbra på sin beskrivning: The Sword and Scale True Crime Podcast covers the underworld of criminal activity and the demented minds that perform the most despicable and unthinkable actions. We cover high-profile trials, unsolved murders, serial killers, weird news and missing persons cases. 

Behöver jag ens säga: "They had me at demented minds!!"

Men. Det finns bara 31 avsnitt (än så länge) och jag känner redan panik över att behöva gå igenom samma grej som jag just nu går igenom med Serial.  Därför skulle jag vilja be om era absolut bästa podcasttips. Det måste inte vara True Crime-tema även om jag ÄLSKAR det. Det kan egentligen vara vilken genre som helst. Gärna dokumentärt men även pladderpoddar och humor. Bara det griper tag i en lite och underhåller skiten ur en. Nu vet ni ju lite vad jag diggar. Vad sitter ni på för guld där ute?