Har ni hört Kent Rings senaste?

Har ni hört Kents senaste? Verkar lovande.  Sveriges största rockband a.k.a. Eskilstunas finest har släppt ett dubbelalbum med titeln "Det började för längesen..." med alla sina största hits samlade. Jättekonstigt, men jag känner inte igen ett enda spår och de måste ha remixat hela skiten jättemärkligt. Ett helt nytt sound liksom.  Eller vänta lite nu...

Jaja.

K-E-N-S största hits? Alltså Inte Kent utan Ken? Ahaaa, ja men då så.

Det var ju tråkigt.

Det borde jag såklart ha förstått. Jag tyckte att det var en aning märkligt val av Jocke Berg och grabbarna, att låta Ken Ring pryda omslaget på sitt stora samlingsalbum. Men jag blev så förvirrad av texten: "Alla Kens största hits samlade!" att jag måste ha drabbats av punktdyslexi. Det där med hit i plural liksom. Ja, världen är bra konstig nu för tiden med alla sina så-mycket-bättre-effekter och mashups etc. så jag antar att allt kan hända. Det hade förövrigt varit ett sjukt roligt mindfuck på sveriges mainstreamade indiepublik, om Kent döpte nästa album till Ring och valde Kens ystra fejja som motiv. På riktigt. Spännande.

Kent – Ring

Men har ni hört Kens senaste då? Inte jag heller. Men det hindrar tydligen inte Hascharen från Hässelby att släppa en 32-spårig liten best of. Imponerande helt klart. Jag visste inte ens att Ken Ring hade gjort 32 låtar så jag hade blivit imponerad även om skivan hade släppts som en samlingsbox med precis all skit han någonsin har bandat; inklusive demos, b-sidor och skisser. Totti. Men detta är tydligen bara hans 32 STÖRSTA hits och då är inte ens Spräng Regeringen med, den där han rappade om att storma slottet och våldta Madde, vilket utöver Mamma och Cutta dom är de enda låtar jag faktiskt kände till av hans, enligt egen utsago, över 300 låtar. Jag hade troligen på ren gissning lyckats pricka in fler dokumenterade brott han har begått än musikaliska verk han ligger bakom. Fast det kanske säger mer om mig och mina mediavanor egentligen.

Faktum är att Ken har varit exakt lika produktiv som Kent och släppt hela elva album. Dessutom har han just lyckas att klämma ut en bok (Livet). Boken om Ken är skriven av Ken som Ken pratar. Bara en sådan sak. Nåja, Klas Ekman (som ironiskt nog också har skrivit "Berättelsen om Kent" ) ska väl ha en eloge (?) för att ha varit med på ett hörn. Egentligen är det väl han som har sammanfattat Kens alla ramblings från några svettiga veckor i Kenya och mirakulöst nog fått ihop ett manus. Ett manus som Ken sedan (också enligt egen utsago) blivit missnöjd med ur ett tonalitetsperspektiv och skrivit om från början för att få det att låta mer Ken. Vilket satte igång nästa steg i kedjereaktionen och ledde till att redaktören lyfte sina händer från hela paketet och vägrade förknippas med boken. Men vem bryr sig? Inte Ken i alla fall. Han tar det softish och verkar rätt nöjd med att slippa en massa ängsliga pekpinnar från fancypants-redaktörer som skitnödigt klamrar sig fast vid gammelgrammatik. Skönt. Nä man ska nog låta Ken vara Ken och inte spela allanballan – som Ken själv uttrycker det i sin låt som heter just det. Allanballan.

"Upp och hoppa allesammans
Ställ er upp som en bånge i brallan
Om du e trött på handtrallan
Sluta spela allanballan"

Ur ett rent konsultperspektiv kan jag gotta mig åt den ruggigt provocerande tanken att tvingas sitta och ta emot korr från en snubbe vars eget ordförråd består till 85% av synonymer på könsorgan och olika former av narkotika. Samt en handfull interjektioner. Haha. Ja, jag skrockar av förtjusning att det inte är jag som fick det uppdraget (hur det nu skulle gått till).

Nä, nu ska jag ta och lyssna igenom den här låtskatten en gång för alla. Kanske kan man lära sig något om livet också. Återkommer.