En nerspydd förmånskund

Det här med att vara pappaledig är fan ingen lek. Tiden flyr och jag får inget gjort. Jag som har levt i villfarelsen att jag måste ha ett batteri med aktiviteter att ösa ur för att dagarna inte ska kännas långsamma. Ha! Jag har fan inte hunnit ta mig utanför dörren sedan Josefine började skolan igen.

Sammie är hård i magen vilket gör att hon (om hon har ätit vilket hon oftast har) kaskadkräks när hon försöker bajsa. Osoft är inte ens förnamnet. Tänk er hur det ser ut när man gräver av en vattenledning. Det väller upp som ett okontrollerat, vildsint vulkanutbrott. Men lavan är ljummen och luktar mjölkersätting istället för svavel. Men det smakar spy. Det vet jag för att det för några dagar sedan måste ha landat några droppar i min mustasch, som jag sedan råkade komma åt med tungan. Mycket kan man säga om kroppen, men smaklökarna är ett rätt avancerat larmsystem ändå. Om Securitas hade varit min kräkreflex hade ingen någonsin kunnat klaga på långsamma utryckningar.

Att bebisar kan spy lite när de ätit för mycket vet jag men vi snackar syndafloden här. Bara idag har jag blivit utsatt för två stycken Puke Bucket Challenge som helt ärligt har chockat mig och stukat mitt självförtroende något. Andra gången var när jag satt i telefon med Nordea för att försöka pausa mitt pensionssparande. Personen i andra sidan luren bad mig att logga in på min internetbank mitt under andra svallvågen av tre. Jag satt och försökte hålla en lugn ton medan jag förklarade att jag tyvärr inte hade möjlighet att göra det. Han propsade på och sa att det bara tar en minut. Jag sa att jag tyvärr inte har en minut. Då sa han att jag kanske borde ringa upp igen men efter att ha suttit 19 minter i kö så var jag väldigt osugen på att upprepa proceduren. Jag bad honom helt enkelt att göra ändringarna enligt mina instruktioner. Du har inte mobilt bank-id, frågade han och då nästan brast det. Jo, men jag sitter INDRÄNKT I SPY här och det är KLADDIGT SOM FAN så jag pallar inte att mecka med det, sa jag. Kan du inte bara ändra? Ok, jag fixar det, sa han och så tog samtalet ett ganska snabbt slut.

Min puls sportade 190 och jag bar upp Sammie och sedan duschade vi. Jag hann få en skymt av mig själv i spegeln och såg att jag för andra gången på en vecka dessutom hade skägget fullt av kräks. Jag såg tärd ut i blicken. Spyor gör det med mig oavsett om det är mina egna eller andras. Det kändes för eländigt.

Inte förrän vi återigen var nyduschade, ombytta och och fräscha och hade landat i soffan insåg jag att jag bara 20 minuter tidigare hade halvskrikit till den snälla killen på Nordea att jag satt indränkt i spy, men glömt att ta med den vitala informationen att det var min knappt tre veckor gamla dotter som hade orsakat situationen. Då sköljde en ny våg över mig, men av skam den här gången. Vad ska de tro om sina förmånskunder egentligen?