Levande och sparkande på Lindholmen

Åh Jag känner mig ung och levande idag och det är rätt så sensationellt för att vara en vanlig grisonsdag. Jag jobbar ju på lindholmen (än så länge) och då är alla luncher lite av ett gissel. Lindholmen som ligger på Hisingen är verkligen ett helt eget djur. Befolkningen består (lätt generaliserat) förutom några stackars harvande mediamänniskor av tre olika folkgrupper: Ingenjörsnissar, människor som ska bli ingenjörsnissar och heroinpundare, vilket skapar en rätt konstig samhällsdynamik. Tänk atomvinter.

Därför är idag onsdag den 27/8 2014 en dag att minnas.

Jag gick för att ta en tragisk ångesttyngd ensamlunch och var beredd på allt. Till och med att eventuellt behöva köpa en bricklunch takeaway (den allra minst prisvärda och absolut mest förnedrande lunchtypen du kan äta enligt min mening) Men solen sken och mina steg förde mig ner mot kajen där matlastbilen Two Buns & Meat stod och fräste lyxburgare för glatta livet. Det var som en hägring. Jag hade hört om den via stadens nya hjältar på HisingenFTW (tack, ni är glidmedlet som gjort det lite lättare för mig att njuta av mitt förhållandevis nya skärgårdsliv) men inte varit nere för att kolla om det var på riktigt. Det var det.

Med lite mer skjuss i steget sprätte jag fram och beställde min hipsterlunch, betalade via swish och vips så stod jag där och greppade en saftig kött-graal som jag omgående intog på bryggan, medan jag kände mig nästan lika ung och modern som alla oförskämt unga människor på kajkanten.