En bra Danny

Här sitter jag och är lite pirrig... eller kanske snarare upprymd. Ikväll ska vi få hem snickaren för att räkna på ytterligare lite grejer. Jag har inte kunnat identifiera vad det är men jag upplever snudd på 100% njutning av att gå runt och visa hantverkare vad vi vill ha hjälp med. Det var Josefine som upptäckte det först. Hur imponerad jag blir av allt de säger. Hon tyckte att det var en smula lustigt att jag börjat gilla hantverkare så förbehållslöst. Elektrikern, plåtslagaren, rörmokaren, mögelgubben och ett gäng olika snickare. De är så jävla riktiga. Jag tror att det är att jag imponeras av dem för att de har riktiga jobb på något sätt. De hjälper människor på riktigt att fixa saker som alla inte behärskar. Särskilt inte jag.

Jag har typ inga hantverkare i min umgängeskrets. Det är synd det. Jag har massor med kontakter om jag skulle behöva fixa någonting som har med kommunikation att göra men att byta ut ett fönster, byta innertak eller lägga ett golv känner jag inte en jävel som kan.

Han som ska hjälpa oss nu heter Danny och han är bra. Han fungerar lite som en terapeut och problemlösare i ett. Han har hjälpt mig att välja fönster och diskutera fram och tillbaka i otaliga timmar. Ingen har någonsin haft så mycket tålamod med mig som Danny. Det sista han sa när vi pratades vid för några veckor sedan var att jag kunde ringa honom när som helst om jag undrar något eller bara vill prata. Josefine tyckte synd om Danny och sa att han troligen var helt aningslös inför det faktum att han just hade lämnat Pandoras ask på glänt. Helt aningslös ville jag inte hålla med om med tanke på samtalen vi har haft.

Idag kommer han i alla fall hem för att räkna på ett golvbyte, en tvättstuga och lite andra smågrejer. Lite prime time med andra ord.