En presumtiv 40-årskris?

De senaste dagarna har jag suttit och harvat mig igenom blocket och olika bilsajter och suktat efter gamla jaggor. Det är märkligt ur flera aspekter. Dels för att jag aldrig har brytt mig ett skit om bilar. Dels för att jag inte vet ett skit om bilar. Och så har jag inget egentligt behov av en Jaguar. Men de är ju så jävla härligt lyxiga och ultrakomfortabla. Jag föreställer mig att det är som att flyta fram längs vägarna i sitt  vardagsrum.

Jag vet inte vad grejen är men jag har plötsligt börja känna en svår craving för att äga en värdig bil. Kanske är det min 40-årsålder som gör sig påmint. Som en första vallning i ett klimakterium. Men jag vet inte. Kanske är det som min kollega Claes säger, att livet är för kort för att köra tråkiga bilar. Stora ord från en man som kör biogas-kombi.

Hur som helst. Jag är inte ute efter en vardagsbil. Ingen ersättare till familjebilen och inte ett supersmart miljöval. Jag vill ha ett "åk" att köra med lite mer då och då och när jag göra det så ska det kännas jävligt värdigt. Jaguar har en extrem air av värdighet och jag tror jag skulle trivas med en sådan. Även om jag vet att det finns en miljon rationella skäl till att inte köpa en sådan.

Det som slår mig är att man kan få dem till en ganska billig peng och jag är inte dummare än att jag fattar att det finns en hake. Därför vill jag att ni som är lite mer bilkunniga kan på ett sakligt sätt förklara hur det kommer sig att man kan köpa en lite äldre men fantastiskt fet direktörskärra i toppskick för nästan inga pengar alls? Vad är det som gör att alla inte kör omkring i en Jaguar?

Kommer fordonsskatten och försäkringspremien att gruppvåldta min ekonomi? Får jag belåna huset för att laga ett däck? Kostar det tusen kronor per mil att köra en XJ 4.0 på 320 Hk? Eller vad är grejen. Kan någon berätta för mig hur jävla dyrt det är att äga en fet Jaguar och vad det är som kostar.

Tack på förhand.