söndag, maj 12, 2013

Kalle Kameltå

Det sista lilla motståndet som knuffade mig över till beslutet att ställa Göteborgsvarvet i år var införskaffandet av ett par flång nya löpartajts. Jag gick till Stadium, roffade åt mig ett par tajts i storlek L, betalade och åkte hem. Inte konstigare än så. Det är sällan det när man köper tajts (åh gud jag tror knappt att jag just skrev detta).

I alla fall, samma kväll när det var dags att inviga dem och jag krängde på mig dem så kände jag att allt inte var som det skulle. Tajtsen kändes obehagligt låga i midjan och kalsongerna korvade sig hela tiden, men efter mycket knixande satt de ändå på plats.

Väl ute hann jag inte komma många meter ner för gatan förrän den låga midjan åter igen gjorde sig påmind. Jag kände hur den kalla vårluften fläktade min stjärtskåra. Det var som att min kropps taskiga aerodynamik ledde all kalluft till just det området. Inte optimalt. Jag rörde mig i gubbfart längs Allmänna vägen medan jag slet och töjde i brallorna för att de skulle få rätt fit. Jag drog så hårt att de blev för korta i benen istället. Men de satt åtminstone högre upp och efter ett par hundra meter var det nästan som att de vulkaniserade sig med min kropp och blev bekväma. Eller nåväl, bekvämare. Anledningen skulle jag bli varse först när jag sprungit runt fem kilometer.

Jag kände att benen började kännas som vedträn så jag stannade ett slag, tittade ner, och gjorde med ens en hårresande upptäckt. Dels så hade mitt töjande gjort dem cirka 50% mer transparenta i skrevområdet så att man med tydlighet kunde urskilja kalsongernas mönster och färg. Bara att tacka min smala lycka att jag inte sprang kommando undertill. Då hade polisen troligen plockat in mig. Men värst var att mina stackars pungkulor låg separerade på varsin sida om skrevsömmen bildade en tydlig MCT (Male Camel Toe). Väldigt väldigt tydlig. Den var såpass markant att även en kraftigt synskadad person med lätthet skulle kunnat urskilja den. I mörker. Men nu var det ljust och jag hade sprungit runt med separerade kulor över hela Majorna. Jag hade inte ens märkt det. Av ren reflex började jag gräva runt och sortera om lite, i ett desperat försök att neutralisera kameltån till en vanlig bula, men då var jag där igen med den ultralåga midjan och tvärdraget i den blottade skåran. Typ såhär:


Det var lite moment 22 över det hela och egentligen så var det väl lite skitsamma, men eftersom jag redan var väldigt ambivalent inför den stundande halvmaran och upplevde att allt talade emot mig. Då krävs det inte mer än en kameltå för att säga nej tack. Så jag linkade hem med en väldigt dålig känsla i kroppen.

Så jävla irriterande. Jag kände mig skitförbannad på de där satans tajtsen och svor över dem en lång stund efter hemkomst. Det pulserade mellan mina tinningar. Inte nog med att jag hade lufsat runt med ett riktigt ovärdigt tjockisflås som var tionde löpsteg övergick i ett slags stönande läte (av smärta och trötthet). Jag hade därtill exponerat självaste scrotum som om vore det NK:s julskyltning redan i maj. Jag tittade lite närmare på lappen i tajtsen och där fann jag svaret. Jag hade köpt ett par tajts av dammodell. Osäker på vad skillnaden är mer än att dam-large inte är lika large som vanlig large. Inte alls faktiskt.

Så fem hundra spänn åt helvete och en något stukad självbild senare kom beslutet nästan av sig själv. Inget lopp för mig i år.

19 kommentarer:

  1. Haha, underbart!! Tack för veckans bästa skratt så här på söndagskvällen :)

    SvaraRadera
  2. Strået som bröt kamelens rygg? Haha, tack för underbar läsning

    SvaraRadera
  3. Vilma: Skratta du. Jag hade mycket lättare för att hålla mig för skratt kan jag säga ;)

    Greven: Hahaha kamelens rygg... att jag inte tänkte på den gamla sägnen.

    SvaraRadera
  4. Anonym10:45 fm

    Snälla göm inte främmande barn i din källarfästning trots detta.



    -Luca

    SvaraRadera
  5. Ååhh, bästa inlägget på länge. Skönt att skratta så tårarna rinner.

    SvaraRadera
  6. Anonym2:57 em

    De ser mer ut som jeans än tights

    SvaraRadera
  7. luca: bor på mittenvåningen som tur är.

    adde: liksa roligt att läsa att du gjorde det.

    anonym: Ja det är för att det är jeans. ville bara illustrera den korta midjan. förstår att det förvirrar för dig.

    SvaraRadera
  8. Men det är ju själva faan att jag inte bor kvar i Majorna.
    Den synen hade gjort mig apgladare på så många sätt!

    Markattan

    SvaraRadera
  9. Larsson i Majorna8:03 em

    Följande scen utspelades igår kring lunchtid när hela familjen kom åkande, med mig bakom ratten, ner för Djurdårdsgatan i Majorna:

    Alla pratade i munnen på varandra och det är allmänt trevligt. Precis som det brukar vara. Halvvägs ner på gatan vrålar min sambo plötsligt rätt ut:

    M: HERRE-GUUUUD!!
    Varpå jag rycker till, och i chocken hinner tänka att nu blir vi påkörda eller utplånade i något annat hemskt trafikrelaterat trauma...

    M: VILKA ballar den snubben hade. Såg du?
    M: Eh va?
    J: Ja men alltså, det var det mest groteska jag har sett. Som en kanmeltå, med riktiga klövar. Halvgenomskinliga tajts
    Jag: Åh, fyfan...
    M: Vänd om!
    Jag: Va?
    M: Vänd om. Du måste se pungkulorna.
    Jag: Ameh, vaffan. Nej.
    A: Jooo pappa, vänd om.
    H: Vänd.
    J: Kom igen nu kör runt.
    Jag: är ni helt sjuka i huvudet eller?
    M, A och H i kör: Väääääänd om!!
    Jag: Jajaja, fan vad sjukt detta är...

    SvaraRadera
  10. Markattan: haha jag är ledsen att jag inte kunde bjuda på den showen du.

    Larsson i Majorna: Du, det där låter väldigt bekant tycker jag...

    SvaraRadera
  11. ha, ha, ha - förlåt men jag kan knappt sluta skratta efter din målande beskrivning!! Ähmen va 17 gå tillbaka med dem och förklara problemet, det låter ju faktiskt som du lyckats roffa åt dig ett par tajts i dam-large och så kan du ju inte ha det!

    SvaraRadera
  12. Wagner8:23 em

    Det var "Hundpattarna" så att alla förstår vad ni pratar om. http://bloggfrossa.blogspot.se/2012/10/den-vilda-jakten-pa-hundpattarna.html

    SvaraRadera
  13. Hahaha, klockrent Mike!

    Dock borde du väl kunna byta tightsen, kan väl inte vara något problem.

    Vad gäller dina planer på att ställa in årets lopp så tycker jag att du ska tänka om.
    1. Kör på shorts istället, finns ingen anledning att köra i tights när det är över 10 grader.
    2. Se det som ett träningspass. 6min/km ger dig en tid på 2:06. Med lite hinder på vägen kanske det blir samma tid som i fjol, men vad gör det, bättre publikstöd och stämning får du aldrig på en träningsrunda.

    KÖR HÅRT!

    SvaraRadera
  14. Tanya8:46 em

    Säger som Berglin: Nej men vaf..! Det är ju külorna!

    SvaraRadera
  15. Bubbel: kan inte gå tillbaka med dem när min pung har gnidits mot dem i en mil. Det skulle vara orimligt.

    Wagner: Mycket riktigt.

    Krzys: Jo det är problem när jag varit ute och ränt i dem redan.

    Sprang du? Hur gick det för dig? Satt på Enoteca på mariaplan och det såg jobbigt ut redan där.

    Tanya: haha.

    SvaraRadera
  16. Krzys9:59 fm

    Du kanske gjorde rätt som satt på en uteservering ändå, det var nämligen skitjobbigt.
    30 grader första 10, sedan åska, regn och hagel.
    Får satsa på pers nästa år istället. :-)

    SvaraRadera
  17. Anonym3:17 em

    Ett igenkänningens leende växte sig större ju längre jag läste. Men i mitt fall var det inte löpartights utan cykelvarianten. Svår frostskada kring skärtklykan p g a för kort rygg på tröja och för låg midja på byxa. Ska det vara så f*bannat svårt att designa funktionella kläder? Ja, tydligen.

    Och tack för rolig läsning!

    SvaraRadera
  18. Anonym3:30 em

    Stjärtklykan skulle det då vara i tidigare kommentar inte "skärtklykan" även om färgen kan betraktas som just skär.

    SvaraRadera
  19. Den där bilden! Det gör ont i ögonen.

    SvaraRadera