När spärrarna släpper kan vad som helst hända

Jag kan inte riktigt bestämma mig om jag ska imponeras av modet eller häpna över dumheten i fallet städerskan och tåget. Kanske lite av varje. Det är i alla fall en fängslande nyhet som lyckats bli föremål för den virala humorindustrin på the interwebz. Jag trodde själv att det var ett skämt när jag först såg det på buzzfeed, men det säger väl kanske mest om min egen usla nyhetsbevakning. Jag känner mig hur som helst sjukt nyfiken på hur hon tänkte. Hur hon gick från idé till handling. Det hade helt enkelt varit väldigt spännande att få ta del av loggfilen från hennes hjärnkontor.

Det känns spontant som att hon fått en liten impuls och följt den fullt ut. Det kan jag nästan bli lite avundsjuk på. Jag är själv alldeles för kontrollerad i min personlighet för att ens komma i närheten av att ta mig för ett liknande företag. Det gör att jag kommer att få gå genom livet med en massa oupplevda upplevelser. Och det är väl bra. Hur skulle det se ut om alla som någon gång låtit sin fantasi kittlats av tanken på att råna en bank eller göra något annat fullkomligt jävla idiotiskt skulle löpa linan ut direkt? Men jag måste ändå tillstå att hennes tilltag sätter lite krydda i nyhetsflödet. Sno ett helt tåg och bränna rätt in i ett vanligt vardagsrum. Hur går det ens till? Frågan är om det kräver skills eller en enorm brist på dito.

Att hon skulle få sparken lär ju någonstans ha varit uppenbart. Tågstöld liksom. Redan från början är ju flyktvägen ganska så begränsad när man bestämmer sig för att stjäla ett järnskepp på räls som i alla fall rent teoretiskt bara ska kunna framföras längs en superkontrollerad rutt. Nu lyckades hon ju förvisso att köra sin egen väg men ändå. Någonstans måste hon ju ändå ha förstått att det inte skulle bli något att stoltsera med i sitt cv om man vill vara med och konkurrera på den mer konventionella arbetsmarknaden. Eller? Vad anledningen än må vara så är jag ganska övertygad om att hon inte hade planerat att köra av spåret och ramma en lägenhet. Det är lite väl mycket James Bond-skurk över det. Jag tror faktiskt att det kan vara något så enkelt som en kombination av att hon var extremt blaserad inför sina arbetsuppgifter, kryddat med en eller flera olämpliga substanser, som fått henne att släppa den mentala handbromsen så att säga. Men vad vet jag?

Jag hoppas verkligen att det var värt det.