Tänkte passa på att tipsa om Daniel Velascos dokumentär "Den fastspända flickan" som sänts i två delar på P1. Det är en resa till mänsklighetens allra mörkaste hörn. Inget för den som vill muntra upp sig direkt. Men den är bra. Väldigt bra. Och viktig. Nästan så jag vill utlysa obligatorisk lyssning.
Jag tycker att alla ska ta och höra, förfäras och känna hur raseriet uppstår som en liten gnista som slutar med att sätta hela ens inre i brand.
Den handlar om "Nora" som är ett av sadistaset Göran Lindbergs offer och en av de som råkade allra mest illa ut. Men det är kanske främst en historia som blottar hur ickefungerande samhället är eller kan vara, genom alla instanser, för människor som mår psykiskt dåligt. Vi får följa Nora från unga år till nu och trots att det är ruggigt jobbigt att höra om alla övergrepp hon fått utstå och hennes hjärtskärande berättelser som hon spelat in sedan barndomen, så är det kanske ändå bemötandet hon fått från psykvården som gör en allra argast. I eftermälet. När allt har uppdagats, när rättegångar har hållits och domar har fallit. När hon äntligen blivit synlig och verkligen borde bli lyssnad på. Det är då det fortsätter.
När man hör "Noras" smygbandade möte med Psykiatrikern Ola Gefvert, som det stormat om en del nu sedan dokumentären släpptes vill man göra något. Hans attityd och bemötande är en uppvisning i arrogans, brutal respektlöshet och total avsaknad av empati. I hans roll är det inte bara osmakligt. Det är direkt farligt. Hade hon inte spelat in samtalet hade ingen någonsin trott henne. Det hade verkat för orimligt. Men nu vet vi bättre. Ola Gefvert beter sig som ett praktsvin och som lyssnare känner man maktlösheten komma ur hörlurarna och gripa tag i en. Man vill instinktivt hänga honom högt. När han avbryter Nora och snäser att han inte orkar lyssna på hennes jidder, att kapten klänning är ingenting i jämförelse med vad hans andra patienter har varit med om. Ja, han ställer sig till och med frågande till om hon ens har varit med om det hela, trots att våldtäktsmannen i fråga är dömd och menar att man vet ju inte om man inte var där. Då vill man spy.
Man påminns om att det sitter rätt så många sådana gubbar bakom spakarna här i världen och man inser att vi har rätt långt kvar att gå.
Vidrigt. Män som hatar kvinnor i verkligeten.
SvaraRaderaJag håller med om att det är en viktig och skrämmande lyssning. Det finns mycket bra i P1 dokumentär. Jämför med podcast som bara är bladder och egosnurr, olika!
SvaraRaderaMan blir ju skrämd. Det är ju hela paketet som gör att man absolut aldrig (över den vanliga oviljan) vill råka ut för något liknande för jag är inte säker på att man kan träffa på rätt person som tror en och kan ge en det stöd man behöver. Människor som Gefvert (i lightversioner förstås, för en SÅN har jag aldrig träffat hoppas jag) finns det mycket av, det märker man som kvinna i 25-årsåldern.
SvaraRaderaAtt bli upprepat avfärdad inom "kvinnovården" räcker gott och väl för mig för att jag ska tappa tron, jag kan inte ens föreställa mig hur hon har känt det när hon träffar såna människor.
Mr Elway: Ja, han har ju liknats vid Peter Teleborian vilket naturligtvis är en ganska grov anklagelse. Men det är ju inte utan att man kan se kopplingarna.
SvaraRaderaAnonym: jag gillar både ock. Det finns något fräscht över poddarna tycker jag. Det är radiomediets svar på bloggarna. Fritt för vem som helst att göra vilket jag tycker är fint. Det gör såklart att det finns mycket brus men också många dolda talanger som får luft.
Ellet: Nä det går inte att föreställa sig. Fruktansvärt obehagligt att i ett sådant underläge bli bemött så illa.
Jag hörde rövhålet kommentera sitt agerade i fredags. Hans sätt att be om ursäkt; men ändå inte, hans självgodhet och ignorans gör att man vill starta ett atomkrig i hans ansikte.
SvaraRaderahttp://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3437&grupp=18933&artikel=5413780
Hörde den. Hemskt... bra. En annan sak som slår en nu i efterhand är att ingen verkar ha reagerat då, utan först nu när det blev publicitet. Sorgligt... /Bellaciao
SvaraRadera