Tillbringade tyvärr lunchen med att botanisera i i hyllorna på Biltema. Det kan vara det värsta jag har gjort. Utan att generalisera allt för mycket kan jag säga att jag inte kände någon direkt samhörighet varken med personalen eller den stora kundmassan. Som människa alltså. Jag greps av brutalångest. Energinivån var så låg i den stora plåtbyggnaden att jag bokstavligt talat kunde känna mina aniktsmuskler domna av och ge mig samma ledsna ansiktsuttryck som hos en blodhund. Blev helt matt. Det var som att jag fick punka på hela kroppen och att livsglädjen läckte ur mig som unken luft.
Vet ni, det satt människor och fikade där. I entren och utanför kassorna. Som att det är världens mest normala sak att använda dagens få ljusa timmar till att åka och köpa lågprismojänger och sedan komplettera hela upplevelsen med saggiga wienerbröd och pappmuggskaffe.
Usch.
Stackarn. Själv har jag dispans från att gå in på biltema, pga blir alltid kraftigt illamående.
SvaraRaderaArne: Hur får man det? Jag var där i tjänsten. Vem ansöker man hos då?
SvaraRaderaMeh, måste du jobba på lunchen, vad taskigt! Jag ansökte privat hos familjens praktiska chef. Gissar att det inte funkar i tjänsten. Typiskt.
SvaraRaderaBiltema tillhör kategorin camping affärer, dvs att majoriteten av besökarna ser ut som om de just steppat in från närmsta camping och nu febrilt letar efter billigt att handla för att bryta tristessen.
SvaraRaderaDet är något särskilt, i bemärkelsen särskilt hemskt, med Biltema. Det har visat sig att både min syster och jag drabbas av akut mentalt koma när vi kommer in på Biltema. Vi går in i någon form av apatiskt tillstånd, ser inget, hör inget, står och sover med öppna ögon tills någon vallar en ut ur butiken. Minns inget efteråt, har bara en gnagande känsla av att det har gått en eon av tid och man har förlorat något. Själen? Livslusten? Dyrbar tid man aldrig kommer att få igen? Men vi kanske inte är ensamma om det här alltså?
SvaraRaderaAlla är skönt elitistiska som vanligt. Alla kanske inte har råd att endast shoppa vintage inne i stan och gå och fika på små exklusiva ekologiska trendfik.
SvaraRaderaFast den där känslan får jag på alla stora varuhus utan fönster. IKEA, COOP, Hornbach, Biltema och så vidare. Det har ingenting med vare sig pris, utbud eller klientel att göra.
SvaraRaderaDet är som att gå in i klassiska TV-serien "The Twilight Zone" en stund. Ett snabbt inköp av skruvar på Hornbach visar sig ha tagit 45min när hjärnan klarnar ute vid bilen igen.
Jenny: nej ni är inte ensamma. kanske är det så att precis alla känner det där. och att det är därför stämningen uppstår.
SvaraRaderaanonym: hallå. det har inget med någon elitism att göra. det har inget att göra med att det är billigt där och det är knappast det jag har problem med. Det är nåt med känslan i väggarna. det är deppigt. och att bygga en kafémiljö mitt i det känns bara så apart.
adde: ja du har rätt. biltema toppar den känslan dock.
Jag tänker mig att det dels har med Hisingen att göra, och framför allt med de höga taken och de enorma ytorna och ändlösa raderna med prylar.
SvaraRaderaJula i Sisjön ger inte den känslan, utan där får jag mer energi och lust att kolla runt.
Vid en snabb intern hjärnanalys inser jag att det beror på att taket är lägre, lokalen är avlång och man som kund måste följa ett visst varv i början, vilket gör att man inte fastnar i ståkoma, utan tryggt vallas som boskap fram mot slakt.
Äh, nä jag håller med, det har kanske inte med elitism att göra. Det är ju rätt trist där.
SvaraRaderaKan det ha med belysning att göra?
Finns även ett fik på K-Rauta i Partille, betydligt fräschare men ändå deppigt.
Haha, fyfan. Jag har EXAKT den känslan när jag går in på Biltema. Vilket jag för övrigt endast gör om det VERKLIGEN kniper..
SvaraRaderaDu har en award att hämta på min blogg. :-)
SvaraRaderahttp://spaderess.blogspot.se/2012/11/i-love-your-blog-award.html
Gick in på Biltema en gång. Drabbades av akut magras. Spenderade en bra stund inne på deras kundtoa. Skulle aaaldrig hända på typ Rusta. Eller Gekås.
SvaraRadera