Jag har sedan Blå skottets (numera flammande gul men fortfarande blå i själen) reinkarnation återupptäckt cykleriet med allt vad det innebär. Bra och dåligt.
En typiskt bra grej är att det går kvickt att ta sig fram. Vart man än ska. Utan större ansträngning susar jag fram dit däcken tar mig och jag gillart. Egentligen är det bara en grej som stör mig med cyklandet. Cyklisterna. Alltså inte alla andra som cyklar, utan specifikt de satans vidriga bror-duktig-typerna som cyklar runt lika avslappnade som pissura SS-soldater, med sin utomordentligt råröviga grundinställning till alla andra trafikanter. Hela tiden. De som av naturen hatar bilister, mopedister, fotgängare och kanske allra mest andra cyklister. Bara för att allt som konkurrerar om ytan ställer till det med sin blotta existens. Brusar.
Nä, ve den som kommer i cyklisternas väg. Minsta lilla avvikelse från det som verkar vara något slags strikt dogmatiskt cyklistreglemente (som ingen annan förstår eller bryr sig om), så exekveras domen som på reflex, och straffet regnar över en i form av en duktigt inövad skällsvada. Man hinner inte ens replikera för att man blir så paff. Och när man väl hunnit smälta sin avhyvling har de för längesedan passerat. På mina tre första veckor har jag nog lyckats dra på mig mer hat från sådana där cyklistsvin än jag som bilist lyckats göra på femton år. Och då kör jag ändå som en jävla cowboy ibland.
Det sjuka är att det inte bara är såna där hurtfriska gubbsvin med dropphjälm och full cykelmundering. Ni vet de som snyter sig i farten bara för att det är så man gör i Tour de France. Nädå, det är alla möjliga åldrar och kön som håller på och riktigt surcyklar runt i vår stad. Jag hade nästan kunnat förvänta mig ett dåligt temperament från snubbar som mosat sönder sina testiklar under sina idoga misslyckade försök på Vätternrundan. Men när en vad jag vid första anblicken skulle kunnat avfärda som en klassisk röktant, riktigt våldsvräkte ur sig minst fem olika smädelser, bara för att jag vid ett övergångsställe råkade bryta mot något i regelboken. Då blev jag först förvånad. Sedan arg. Innan jag alldeles för sent kände hämndlystnaden börja kittla som nyponkärnor i nacken på mig.
Det gjorde att jag började hålla ögonen öppna för fler uttryck av cykelnazism runt om i samhället och jag måtte ha varit blind innan men herrejävvelar vad jag har sett och hört. Inte ens fem minuter efter mitt lilla möte med den arga tanten stod jag och låste fast min cykel utanför min lokala Ica-butik. Plötsligt hör jag en domderande mansröst fullkomligt vråla sönder ett par småtjejer, för att de gick lite slarvigt över gatan som råkade sammanfalla med hans utstakade rutt. Han var en fullkittad sportcyklare och var tvungen att väja. Ja, till och med använda bromsen lite, och finns det något DEN typen av cyklister hatar så är det att behöva bromsa. De beter sig lika samlat som man kan tänka sig att man hade gjort om man blev överraskningsväckt av en ljummen kisstråle i ansiktet. Jag lovar hela torget var fullt av fågelholkar. Ingen förstod hans häpnadsväckande överreaktion. Men jag tyckte mig kunna börja se ett mönster.
Min kollega berättade att hon för nån vecka sedan hade blivit omcyklad av en liknande dåre i allén som blev så upprörd över hur illa hon framförde sin stålhäst att han rådde henne till evig spårvagnstrafik (något för cyklister så ovärdigt att det kan framkalla konvulsioner av blotta tanken att färdas så kastlöst). Och så sent som i morse fick undertecknad ett riktigt ont öga från en tant för att jag la mig till vänster precis innan jag skulle svänga över ett övergångsställe på en liten bro. Jag vet att det är högertrafik i det här landet och jag kan reglerna hjälpligt, men ibland passar det bara inte och då måste man anpassa sig och följa sitt inre flow. Jag menar på en bred jävla cykelbana med typ hundra meter till möte, hur jävla autistiskt är det inte att lacka ur för att man kan bli tvungen att byta fil i fem sekunder?
Kontentan är att jag bara efter några veckor på hjul är så förbannat trött på alla cyklister som tror att de äger rätten att skälla ut mig (och många med mig) för att vår cykelstil inte stämmer överens exakt med deras. Det är ett sådant jävla översitteri. En riktig skitstil. Bara jag tänker på det så retar jag upp mig något helt enormt och får en stark omgående lust att go vigilante. Ta lagen i egna händer och straffa dem. Ta på mig rollen som cykelpöbelns hämnare. Känn på superhjältevibbarna: Mikebike - Alltid hård. Alltid rättvis. Jag får fan gåshud.
Varje gång en oförrätt skedde skulle jag släppa allt jag hade för händerna och förfölja dem, ända till de ställer sin cykel. Då skulle jag vara där med min feta mattkniv och skära upp däcken. Både fram och bak. Och i en av skårorna skulle jag sätta mitt visitkort, med en trevligt formulerad hälsning om att så kan det gå och att det kan vara en god idé att tänka sig för innan de flippar över skit på en annan cykelburen person igen. Så jävla gött det hade varit.
Hmmm... frågan är om jag kanske äntligen har hittat min nya hobby!?
På dem bara Mike!
SvaraRaderaDet värsta är att vi undantag som av medmänsklig hänsyn är trevlig mot medtrafikanter, samt av självbevarelsedrift lämnar företräde till bilar i de flesta situationer - vi får också värdelöst rykte tack vara idioterna på två hjul. Det är idioterna som skapar hat mot cyklismen och tidvis till och med kan få en pacifistcyklist som mig att leka med tankar på ond, bråd cykelmisshandel.
Oj, jag är visst inte med alls, för här gick jag och trodde att cyklisterna höll ihop. Att de ibland samlades i små fraktioner i källare runt om i stan och slog sönder leksaksbilar, målade över trafikmärken och stampade sönder trafikljus.
SvaraRaderaOntherun: Ja, jag är med pacifistcyklist. Lite som cyklisternas hippie. Why so serious. Fattar inte den stilen. Men jag fattar när någon tar sig själv på för stort allvar.
SvaraRaderaAdde: Det är den typen av cyklister jag kommit på kant med du talar om. De som tar sig rätten. Det är lite vi mot dom tror jag.
Du måste cykla riktigt illa om du hunnit bli utskälld flera gånger på några veckor.
SvaraRaderaDet är inte så svårt, håll höger och visa alltid signal (du vet, sträck ut armen) när du ska svänga så ska du se att det går bättre!
Anonym: Jag cyklar på känsla. Det är inte svårt alls. Jag kan alla "regler" men ibland måste man bryta mot dem. Give and take. Idag installerar jag mattkniven.
SvaraRaderaMen det är din känsla och inte alla andras. Kör man på fel sida vägen är det omöjligt för mötande att veta om du förväntar dig att de skall passera till vänster eller till höger. Med andra ord som upplagt för att en kollison skall ske vilket kan vara väl så illa även om inte hastigheten är hög.
SvaraRaderaTransportstyrelsen har lite läsvärda tips till dig som cyklar här: http://www.transportstyrelsen.se/Vag/Trafikregler/Cyklist-mopedist-motorcyklist/Trafikregler/
Lycka till med cykelpendlingen framöver och hoppas du får många fina turer utan att behöva använda mattknivar eller andra tillhyggen!
jag lever för att djävlas med dessa cyklister. ge mig ett tillfälle för att få dem att bromsa/väja undan o jag är där. känslan av att fuckat deras dag är så skön så jag tar alla svordomar o fingrar de ger mig med glädje.
SvaraRaderaSom jag känner igen mig :-D Jag fick onda ögat för jag cyklade upp på fel sida Göta Älv bron i Gbg. Hur orkar man? Sen spanande jag fleeera dagar, minsanna att andra gjorde samma misstag och fick leva vidare. Klart man inte gör med mening, men det behöver fan inte va cyklistfascism på gatorna. Snark å morr.
SvaraRaderaKan det kanske vara något i plasten i cykelhjälmarna som sätter sig i hjärnan på cyklisterna så att de förlorar förmågan att förstå att andra människor inte tänker likadant som dem?
SvaraRaderaHerrejevvlar, är det så där illa i Göteborg också!? Jag som trodde att cykelnazisterna bara härjade här i Stockholm. Min bästa (....) är en gubbe på hjul som slog mig rakt över armen när jag var höggravid och uppenbarligen råkade nudda lite av hans luftrum med ena armbågen.
SvaraRaderaMen nu är jag inte med dig alls. Cykla enligt reglerna istället för att tycka synd om dig själv. Det här är ju verkligen ett icke-problem. Eller snarare, det är ju du som är problemet.
SvaraRaderaOch du som cyklade på fel sida på Göta Älvbron - jag förstår verkligen att du fick onda ögat, det finns inget värre (okej, eventuellt krig och svält och yada yada) än trögnötter som inte klarar av att välja rätt sida av bron. Det är rätt smalt, du är i vägen. Lägg ihop ett och ett. Hur jävla svårt kan det vara att följa vita pilar på svart asfalt?
Jag körde på eget flow tills första olyckan. Sen blev det enligt trafikreglerna. Det underlättade både trafiksamvaron och överlevnadschansen.
SvaraRaderaanonym: transportstyrelsen.... *gäääääsp* älskar dock den snusförnuftiga magistertonen i ditt mästrande.
SvaraRaderalimpan: haha vilken frigörelse.
camilla: ja det är fan helt sjukt. ibland gör man misstag men ingn dömer s hårt som en cykelnazist. fan vad de tar lagen i egna händer. upp till kamp.
limpy: haha ja vem vet. ska akta mig för den plasten isåfall.
anonym: ja det är så i gbg med. kanske tillochmed är värre här för jag fattar inte hur lättretliga de är.
fridaK: hur vore det om man bara gav fan i att cykla om man är på så pissigt humör? det måste finnas lite dynamik. det funkar inte annars. men "cyklisterna" är helt odynamiska.
Anonym: ja, du vet vad de brukar säga: too much flow can kill you.
Ja, olämpligt uppträdande och överdrivna reaktioner sker så lätt... alla har dock inte en blogg att vråla ut sin frustration på ;-)
SvaraRaderaJag tycker det finns många som är så där oflexibla. Tänk om reglerna för bilkörning liskom kunde vara mer flexibla, jag vill gärna köra lite på andra vägbanan när det passar, men folk är så jääävla känsliga och börjara tuta. Eller när man går framför en spårvagn och föraren bara "RING RING!" och man bara känner att hallå, kan inte alla vara lite skönare och inte så stela? Nästa år tänkte jag betala min skatt lite spontant och flexibelt. T.ex. i januari är det ju fett oflexibelt att betala full skatt. Kampen fortsätter.
SvaraRaderafredrik e: nä alla har ju inte det. Kul paralell.
SvaraRaderaSusanna: well, med tanke på att hela infrastrukturen är helt utformad efter bilkörning så går det inte riktigt att göra den liknelsen som du gör. det blir löjligt. lika löjligt som att ta mitt blogginlägg på ordagrant allvar.
Aja, jag är motvalls som få så efter några sneglanden fortsatte jag min vanliga runda. Ingen kommer till skada om vi kör försiktigt. Skulle gissa att det är vad det hela hnadlar om, oavsett bil eller cykel. Snark...
SvaraRaderaKände mig tvungen att länka in denna på lämpligt cykelforum! :)
SvaraRaderahttp://happymtb.org/forum/read.php/1/1900644
Hehe. Ja, jag är en vanligtvis ganska trevlig person men som måste erkänna att jag blir lätt besatt i cykeltrafiken. I huvudsak är föremålet för min irritation de (JÄVLARNA) som envisas med att gå i cykelbanan. Då kör jag så nära att de förhoppningsvis kissar på sig. Eller med min gamla cykel med redigt gnissliga hand-bromsar, då kunde man cykla riktigt nära och sen tvärbromsa en halv meter bakom.
SvaraRaderaJag borde eventuellt tagga ner.
För att om möjligt avancera ngr. pinnhål från botten och kompensera något för mitt uschla beteende delar jag med mig av länk till ett mkt underhållande blogginlägg om cykelbanetyperna:
http://sommarbloggen.tv4.se/2010/07/19/cykelbanetyperna-%E2%80%93-hela-listan/
Om man faktiskt pedlar till jobbet varje dag på lite större avstånd än någon kilometer så behöver man hålla en ganska hög hastighet för att cykeln ska kunna konkurrera med bil eller kollektivtrafik. Man hinner inte glida fram i sakta mak om man har 15-20 km till jobbet, då är cykeln inget alternativ längre. Då är det väldigt störigt med andra cyklister och fotgängare som inte bryr sig om trafikreglerna bara för att de tycker att det känns bättre att göra som man vill eller är lite lata.
SvaraRaderaI exemplet att köra på fel sida på Götaälvbron, eller varför inte på Älvsborgsbron, så är det jättefarligt. Även långsamma cyklister kommer upp i 30 km/h och mer där och det är smalt och det är blåsigt så man kan vingla till, och vinglar man för mycket där så kan man krocka (direkt livsfarligt), eller så riskerar man att störta man ut i trafiken eller på ett räcke (eller över räcket?).
Om man vill förstå problematiken så behöver man prova själv att hålla högre fart än att glida, då förstår man hur farligt det blir och hur utsatt man känner sig.
För övrigt; Om man inte kan tåla en tillsägelse när man gör fel så kan man fundera på om det inte är så att man själv har problem, inte bara "de andra".
Cyklar själv en bra bit varje dag till och från jobbet och vill helst cykla så fort som de går..
SvaraRaderaNågot man bör tänka på är ju att de finns vissa leder genom stan som är mer optimala för höga hastigheter än t.ex cykelvägen vid vasastan och andra mer folktäta leder.
Om man är ute för att träningscykla tycker jag att de finns bättre ställen att göra det på än mitt i staden, har man som Anonym här ovan 2 mil till jobbet är ju det troligtvis inte 2 mils stadscykling utan en del på leder med mindre medtrafikanter, om inte så bör man kanske fundera på om det finns en bättre väg till jobbet.
Sen är ju dessa regler som att man ska hålla sig på sin sida till för allas bästa och vill man gena genom en sväng får man göra det när det inte drabbar någon annans flow, vilkan man lätt gör om man kör i deras fil i en sväng.