Svenskhat & smørrebrød

Sicken helg!

Vi har glidit runt, tittat i affärer och på grejer, druckit öl med jämna mellanrum, utforskat för oss helt nya delar av den danska huvudstaden och på det stora hela trivts jävligt bra. Bodde gjorde vi på Plaza (1 minut från centralen) på översta våningen med egen balkong. Jag gillar Köpenhamn. Även om Köpenhamn inte riktigt gillar mig. Det är en komplex kärlekshistoria.

Vi fick känna av det klassiska svenskhatet. Det omotiverade. Absolut inte av alla men av tillräckligt många för att man kan ana att det finns en slags struktur, för att inte säga kultur, som går ut på att hata svenskarna. Bara för att. Det är lite frustrerande. Jag fattar svenskhatet som baseras på att en massa äckliga malmöiter åker över sundet för att supa, skräna, spy och pissa ner hela stan. Samtidigt känns det som att det var ett tag sedan. Det är ju inte direkt ett ekonomiskt genidrag man gör om man väljer att bli full i Danmark. Det svenskhatet jag snackar om är det som baseras på att man bara finns, ger dem pengar i utbyte mot förplägnad och eller grejer – och andas av deras luft. Man känner det tydligt. Stämningen. Man kan vara hur jävla skön som helst och de behandlar en som piss ändå. Man vill liksom säga till dem att skärpa sig men det går knappast att vinna den kampen. Inte när man är på deras planhalva. Svenskhatet verkar ha blivit så gängse att det nästan går att göra en dna-profil på det.

Förvisso är det ju knappast bara svenskar som får känna hur det är att vara hatad av danskarna. Det är väl snarare så att de är sjukt jävla främlingsfientliga och förbannat enade i det också. Det lär ju knappast vara så att bara folk från Dansk Folkeparti jobbar på barer och i butiker. Rasistpartiet är nog bara mer fokuserat på just muslimer medan det generellt danska förhållningssättet mot omvärlden är att kollektivt hata alla lika mycket. 

Hur som helst kan det kanske vara nyttigt att känna hur det känns att försöka passa in och ändå tvingas stanna ute i kylan. Just sayin.

Sedan har vi smørrebrødet. Helt ärligt. Jag tycker det är piss. Säg vad ni vill. Tipsa mig om det äldsta, mest äkta, överdådiga, fantasirika och mest speciella smørrebrødstället i stan. Smørrebrød är fortfarande bara en jävla macka med orimligt mycket pålägg. Det är verkligen skitsamma om det är varmt eller kallt, tar upp en hel tallrik, och om det innehåller både kött fisk och allt mittemellan. Det är och förblir en macka. Men inte i Danmark. Nä, ohhhh.... där är det kultuuur.

Det finns till och med människor som är kända för sina smørrebrød. Jag menar på riktigt kända. Har ni hört på det? Hur låga krav kan man egentligen ha på en människa om det är fullt möjligt att bli superstar för att man kan slänga ihop en någorlunda god smörgås? Samtidigt står man inte ut med en människa om den bara råkar komma från ett annat land. Vet inte riktigt vad jag ska dra för slutsats av det.