Den där tiden i månaden...

Så var det dags igen. Sista paret linser. Det är lika välkommet varje gång. Ungefär lika lajbans som alla kvinnor måste tycka det är att plöja ner sina pengar på mensskydd. Det är ett nödvändigt ont som borde subventioneras. Jag är ju handikappad goddammit. Hit med hjälpmedlet bara. Glasögon är liksom inte ett alternativ. Inte med mitt synfel. Det skulle inte finnas en chans i helvetet att jag skulle få ligga igen. Om Josefine nu inte råkar hysa amorösa känslor för killar som Milton i Office Space.

Ledsamt men sant. Jag skulle se ut som en fisk hur jävla mycket laser de än skulle slipa glasen med. Det är ett faktum jag blev våldsamt varse 2006, när jag lyckades komma över ett mindre parti piloglasögonbågar av större modell, och optikern sänkte mig totalt genom att förklara för mig att, med mitt synfel skulle min näsrygg aldrig orka hålla upp tyngden av de glasblock som skulle få installeras i bågarna. Det var ett nederlag.

Men. Jag har haft linser sedan jag var 14 år och trivs faktiskt ganska bra med det. Har provat det mesta på marknaden skulle utan att slå mig allt för mycket på bröstet våga påstå att jag är lite av linsbärarnas McGyver. Som jag har trixat med olika sorter och tänjt på deras förbrukningslängder för att riktigt maxa den ekonomiska insatsen. Så har jag även provat ett antal linsleverantörer genom åren. Några bra och några struliga. Och en riktig jävla usel (Nordic Lenses) som inte bara lät mig vänta på linserna i nästan fyra veckor, utan även verkade ha förvarat dem i en pizzaugn med tanke på att två av sex par var helt deformerade och eller frasiga = dålig överraskning. Blir rasande bara av att minnas det.

Nä, ska man handla linser på nätet. Och det ska man. Då är det banne mig Lenson som gäller. Det säger jag inte bara. Jag menar det. Bra priser, bra service, snabba leveranser och mycket trevligt bemötande om man har frågor.