Var och lunchade på The Dubliner i torsdags. Hade bestämt träff med en vän där. När jag kom in var det helt tomt på undervåningen. Märkligt. Det brukar ju alltid sitta minst en klase fyllon där. Men saker kan ju ändras. Och det var många år sedan jag var på The Dubliner. När jag kom längre in i lokalen kände jag plötsligt hur något fick mina flimmerhår att krulla sig. Lika frånvarande som spårvagnsalkisarna var i lokalen, lika närvarande var deras odör. Det stank formligen av piss i lokalen. Så jag gick upp en våning... och det är det här ögonblicket jag jag först långt senare kom att reflektera över.
Jag kommer alltså in på ett ställe för att äta lunch. Jag noterar hur en svavelstickande air av gammelmansurin slår emot mig som en ångdusch, men istället för att rygga och gå ut så äntrar jag, nästan obrytt, lokalen och börjar ta för mig av ärtsoppsbuffén. Hur fan har jag kunnat bli så avtrubbad? Det är ju nästan läskigt.
Någonstans har jag alltid litat på min intuition. Levt i villfarelsen att den ska leda mig rätt. Få mig att fatta rätt (eller åtminstone inte jättefel) beslut i alla lägen, på volley om så behövs. Inte svika mig. Den tiden är förbi. Min intuition hamnade officiellt i koma i torsdags.
För övrigt kan jag rekommendera ärtsoppan. Den var riktigt smarrig.
Ärtsoppa med ett pikant inslag av gammelmansurin, tja det kanske funkar.
SvaraRaderaMen när blev senapen utkonkurrerad från menyn?
Wagner: senap blir aldrig utkonkurrerat.
SvaraRaderaDu tror inte det var ärtsoppan som ställde till det för dig?
SvaraRaderaÄrtsoppa har ju den egenheten :-)
Markattan
Din intuition borde ha agerat som en poliskonstapel i den eminenta reality-serien "cops", den borde ha skrikit:
SvaraRadera"Put the lukt av gammelmansurin down! Put it down! Step away from the gammelmansurin. Slowly! Put the lukt av gammelmansurin down!"
Markattan: Jaså? Har den det? Hur då?
SvaraRaderaBananen: Oja. Borde ställt till med en cops-scen.
Markattan: Jaså? Har den det? Hur då?
SvaraRaderaBananen: Oja. Borde ställt till med en cops-scen.
Ärtsoppa! Får mig osökt att längta till torsdag och den uppriktiga förvåning jag känner varje vecka, av att det faktiskt är gott! Du gillar väl Hisingen, har du sett hisingenarendal.com? Grått, trist och bittert i en skön mix =)
SvaraRaderaJag minns en gång när jag som liten parvel var i storstan med mamma och pappa. Lunch (eller heter det middag på helgerna?) skulle intas på Restaurang Hamlet i Linköping. En äldre kvinna anvisade oss ett bord en bit in i lokalen nära herrtoaletten. Det var inget trevligt bord, mestadels för att lukten från pissoaren hängde som ett moln över det. Mamma beklagade sig lite tyst och försökte lugna ner min pappa som var i full färd med att tillkalla servitrisen för att få byta bord.
SvaraRaderaPappa bad först vänligt och diskret att få ett annat bord men det verkade inte gå hem hos servitrisen, först när han höjde rösten något och sa "Förlåt, men det luktar piss här. Får vi inte ett annat bord så går vi!" så var hon med på noterna. Jag skämdes då, men idag är jag stolt över att han inte gav sig.
Appropå piss alltså
Ett gubbkluster från mitt jobb går dit varje torsdag. Dom kommer åter lätt euforiska. Har haft mina aningar angående läget och har aldrig följt med även om jag har låtsats vilja lite ibland.
SvaraRaderaTack för att du klargjorde detta. Är rätt äckelmagad och hade nog inte klarat en sådan övning.