Bred underhållning

Nu är det helgkoma i soffan som hägrar. Ser fram emot det klockslag när jag kan släppa allt, dressa om till något bekvämare (som i bekvämare bokstavligt talat) och får lov att lägga an i svennebananmyset hamn. Så är det ofta på fredagar för mig. Jag har ingen som helst suktan efter att "göra något". Och jag njuter av det.

Det enda jag brukar ha svårt för är den breda tv-underhållningen. Den lagom tillrättalagda och frisserade nivån. Livets mellanmjölk. Det är som att den finns för att påminna mig om att jag håller på förvandlas till en otillräcklig 40-åring med kraftigt begränsat ambitionskapital. Den får mig ofta att vilja skrika hårt in i kudden. Men det finns undantag...



Jag kan inte påstå att jag gillar Robins nåt vidare i vanliga fall. Han är rätt tradig kan jag tycka. Egentligen bryr jag mig inte alls. Om man ställer honom bredvid dökött som Lasse Kronér är han ju en... nä, jag kommer fan inte på någon liknelse som förklarar det Grand Canyonska glappet mellan deras rövighet.

Och när jag såg Sången till Juholt och hörde Meltzer definiera sossebegreppet "kulbo", måste jag faktiskt erkänna att flabbet bubblade upp helt genuint i mig. Ungefär som det gjorde när jag såg knock out-bilderna, där Peter Settman för första gången kommer till sin rätt.

Killen har fan aldrig varit snyggare.