Birrogate

Jag tycker det är fantastiskt hur massmedias egna lilla tourettesbäbis, Marcus Birro, gång på gång lyckas riva ner löpsedlar och huvudnyheter bara för att han råkar befinna sig i ett skov. Jag blir både imponerad, äcklad och trött. Det är smått fascinerande att han faktiskt får komma till tals alls.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntas känna när jag ser Birros ömsom allvarliga, ömsom ynkliga uppsyn i någon av de stora tidningarnas "nyheter". Det spontana är såklart hat. Han är gränslöshetens okrönte konung, med ett storhetsvansinne större än månens skuggsida. Han är prinsen av pinsamheter, med en direktkopplad pipeline mellan sina egna tårkanaler och kvällstidningarnas tryckpressar. Men när man som Birro uppenbarligen är helt oförmögen att tygla sin inneboende dåres delirium, när man inte klarar av att sköta hygienen i sin hjärnbark. Då måste samhället träda in och erbjuda vård istället för att straffa. Han är verkligen ett offer. För sig själv. Jag är besviken på hur alla ansvariga utgivare låter Birro komma till tals vind för våg. Det är omdömeslöst och kommer ingen till gagn.

Det är något väldigt deprimerande över Birros sätt att sticka ut hakan. De flesta som dundrar på och lever jävel i massmedias krönikespalter brukar förstå att det innebär att man får stå till svars för sina ord. Men inte Birro inte. Han vill sticka ut sin lilla haka och raljera fritt om män från öst, abortfrågor och andras författarskap. Med sin verbala förmåga agerar han översittare och dömer hårt, baserat på sin egen lilla verklighetsuppfattning, men så fort skiten träffar fläkten och regnar tillbaka ner över honom, hissar han segel och ger sig ut på löpsedelshavet under martyrflagg. Då är det synd om honom. Då har han haft det motigt hela livet. Då är det "tackas tackas lille Bijjo".

I dagarna blev det så dags igen i och med den smetiga historien när Birro outtande sina partiledardrömmar. Jag vet inte men jag tror att det är hans uppenbara obegåvning som gör mig ledsen i ögat. Tycka vad man vill om TV4:s krishantering, men det borde väl ändå vara standard 1A-kunskaper som journalist, att man inte både kan vara vara programledare i ett objektivt samhällsprogram OCH partiledare för KD samtidigt. Även om Kvällsöppet bara är ett stort skämt i sin kategori och KD likaså. Birro kan helt enkelt inte säga pass när det dyker upp en lucka i mediebruset. Han måste ta den till vilket pris som helst. Friskt vågat... och om inte annat är det bara att hoppa i Batistinikostymen, busa till frisyren, ringa några Malou von Sivers och titta riktigt djupt och lesset in i pressbildskameran. Så är saken biff. Igen.

Det jag har allra svårast för är att han inte drar sig en sekund för att dra in hela familjen när han geggat ner sig.

Personligen tycker jag att han borde vidhållit sina planer på att kandidera för ett parti som med största sannolikhet åker ut på bänken i nästa val. Det hade varit en vackert ovärdig sorti och det hade passat honom bättre. Å andra sidan skulle det vara mig nästan övermäktigt att tvingas se honom lipa ut som historiens mest missförstådde kristdemokrat. Det skulle bara vara för mycket.