Jag hatar verkligen nycircus. Men på något underligt sätt har jag liksom lärt mig att hantera synintrycket av alla rökelsedoftande hampafleppon med vänsterkollektivfrisyr och haschskägg, som står iklädda gycklarstajlade capribyxor och jonglerar med sina mjuka skinnbollar, käglor och trixar med såna där pinnar med snöre, i tid och otid. De har fattat att ingen frivilligt vill se dem, men det spelar ingen roll, de lever efter devisen "om publiken inte kommer till oss så kommer vi till publiken". Så osympatiskt att man nästan börjar gilla dem bara för det. Dessutom försöker jag tänka att jag bara inte förstår dem och att det är bra med det. Det har kommit med åldern. Mitt mogna sobra jag.
Men!
Det här med att gå till Slottskogen eller annat offentlig parkhäng. Parkera sin lilla campingcykel, vika upp sin lilla filt, placera ut sin lilla portala musikspelare och sedan spänna upp ett spännband mellan två träd. Samma spännband som man sedan använder för att tvinga sin omgivning att se på när man vässar sina gå-på-lina-skills. VAD FAN ÄR GREJEN MED DET?
Jag vet inte om det bara är i Göteborg det är så men nu kan man inte gå till en enda park utan att riskera att ofrivilligt bli utsatt för detta attackexhibitionistiska nidingsdåd. Och det är inte ens isolerat till nycircusmänniskor längre. Då kunde man ändå värja sig, när man såg någon med vit rastafrisyr och smutsigt linne närma sig ens plats. Nu kan det vara precis vilken svennebanan som helst. Det är så jävla obehagligt.
Det kan vara en gymnasieelev, förskolelärare, myndighetshandläggare, butiksbiträde, it-tekniker, reklamarjävel, bartender eller nån som jobbar på arbetsförmedlningen. Vem som helst. Till synes hur alldagliga människor som helst som plötsligt plockar upp ett spännband och börjar rigga som om det vore världens mest naturliga sak att göra. Och sedan ska det övas. Alla måste titta. Och jag hatar det. Som jag hatar det. Vet inte varför egentligen. De skadar de ju ingen permanent (även om ett tillfälligt irriterat ögoneksem känns som förorätt nog).
Det kanske är samma sak som med gycklarsvinen. Jag förstår helt enkelt inte grejen med att tvinga på sin omgivning en show den inte har bett om.
En väldigt bra sak med att bo i en By som Emmajävlaboda är att man aldrig/nånsin/ever behöver riskera att uppleva den typen av trauman.
SvaraRaderaPappa! Titta pappa, kolla vad jag gör nu. Kolla när jag gör detta. Titta, titta! Men du tittar ju inte!
SvaraRaderaKnappt hanterbart ens när det gäller de egna barnen.
Men JA, vad är grejen?! Fanns i Schweiz också när vi bodde där (alltså ganska nyss), folk bara "åh vad kul, nu ska vi se om jag kan GÅ på det här repet utan att falla de 40 centimeterna"
SvaraRaderaSpännande? Inte jätte.
Det är inte bara Göteborg. Och jag hatar dom. Varje gång jag ser dom undrar jag lite stilla, lite ungefär som du, vad fan är grejen. Suck.
SvaraRaderaMan får kämpa emot impulsen att glida fram till lindansaren och knuffa av denne från linan, luta sig fram och skrika: "Snöra den högre upp än en halvmeter över marken så kanske jag bjuder på kanderade jordnötter din jävla pajas!"
Det första stycket i inlägget vara något av det mest fantastiska jag läst på länge.
Word. Fan ta dem.
SvaraRaderamagda: Men festivalen då? kommer de inte dit då?
SvaraRaderaFotord: hahaha...
Johanna: aha, ett globalt problem alltså. Så trött på att de tar plats.
herr banan: haha tack du. uppskattar verkligen att du feedbackar på vad du tycker är bra.
Isabelle: Yeeeeahhh!
Jag hatar all form av cirkus. Har haft några knepiga lägen där jag snirklat mig ur mina barns försök att få med mig när de vill gå. Jag vill ju inte tvinga på dom mitt förakt. Än iaf, men kanske kan jag ta den diskussionen när de blir lite äldre.
SvaraRaderaJag förstår hur du tänker, men jag tror du missar en detalj. Vill man gå på lina (slackline är den tekniska termen, för övrigt) så behöver man hitta två träd med lagom avstånd. Bor man i stan så finns dessa på få ställen förutom just parker.
SvaraRaderaDet handlar alltså om praktikaliteter, och inte exhibitionism. Och huruvida man tycker det är roligt eller inte att försöka och försöka och försöka på samma sak om och om igen är ju en helt personlig fråga. Somliga gillart.
Nycirkus-inte lika med gycklare. Gycklare=jävligt gammal cirkus. Typ stenålderscirkus.
SvaraRaderaOch antingen har spännbanden redan kommit och gått i stockholm, eller också har de inte dykt upp alls. Missat detta fenomen totalt, vilket inte verkar vara någon förlust. Eller också är det det.
Parker är mest fulla av jobbigt folk i vilket fall som helst, och hela det här landet är ju fullt av natur utan homo sapiens-inslag, så vill man se träd utan spännband och gräs utan vinpavor så kan man ju åka åt andra hållet.
Fast visst fan, där är det ju golfbanor ;)
Adde: nä låt dem upptäcka det själva.
SvaraRaderaAdam: Jag tycker ändå inte det är ok. Jag vill inte se dem i parken. Det finns fan andra träd.
raggoparden: Gycklare eller nycirkus är mig egalt. jobbiga jävlar både och. För att inte tala om mimare. Damn. Mimare kan vara det värsta jag vet (obs sliten fras).
Mimare! Ha ha ha! De är till och med löjligare än lajvare. Där har vi två grupper som är tacksamma att hata eftersom ingen försvarar en mimare eller en lajvare.
SvaraRadera(tänker också på Louis C K´s liknande slutsats om white trash)
I nycirkusbokens reglemente så måste alla killar som håller på med diabolon ha dreadlocks (lika flottiga som bratwursten som ligger på stekborden på autobahnresturngerna) samt pyjamasbyxor sydda i något grälligt gardintyg. Bar överkropp för att exponera sitt bleka insjunkna kycklingbröstkorg och sedan 53 pierceringar....
SvaraRaderaGycklarna...räcker det inte med att dom fylkas en vecka om året på medeltidsveckan i Visby och umgås med likasinnade frigående idioter som tycker det är världens grej att gå runt och vara smutsig iförd en jutesäck, äta kanderade äpplen och blåsa seckel genom en medeltidsfjöjtjävel (vars ton kan väcka döda).
Varenda jävel som har en ferblesse för snabelskor borde få känna rottingens bett på sina krumma skuldror!
Högaktingsfullt
Wolfram O´boy