Tillbaka och mer förutsägbar än någonsin

Så var man tillbaka. Skönt. Visst var det en helt grym vecka i Side. Det mesta var bara bra. Det vi kom dit för att göra var toppen. Solandet och badandet höll världsklass och det var en skön (och säkert moraliskt alldeles förkastlig) verklighetsflykt där vi endast lämnade hotellområdet för ett läkarbesök i och med att Juniorette lyckades dra på sig en öroninflammation av det kraftiga badandet. Men Majorna är ju ändå Majorna.

En del saker höll dock på att göra mig helt tokig. Hotellpersonalen i allmänhet och de i receptionen och baren i synnerhet, verkade ha enats om en väldigt udda take på vad femstjärnig service innebär. På ett sätt kan jag tycka att det är kreddigt att de med sådan ihärdighet lyckades vara så totalt ignoranta och avancerat ohjälpsamma. Det var som att ledningen hade handplockat alla kursettor i Basil Fawltys hotellskola. Jag kan verkligen förstå att de hyser ett hat mot äckliga turister som kommer dit och spenderar dygnets alla timmar i sina flip-flops och vältrar sig som övergödda, alldeles blankfeta, grisar i en glaze av svett. De behöver verkligen inte låtsas gilla en. Men med tanke på att det ändå kostar en rätt rejäl slant vore det ju en fördel om de inte får en att känna sig som en Rom i Rumänien i alla fall.

Jag har även haft nöjet att läsa lite dryga kommentarer där det bettades om vad jag skulle kunna tänkas skriva om. Någon gissade svennarna kring buffén. Bra gissning. Dock var det inte särskilt mycket svenskar på hotellet och de svennar som faktiskt var där höll sig i skinnet rätt bra. En annan gissade på att jag skulle blogga om min fetma och det är mer korrekt. Jag har säkert dragit på mig en fem sex osköna all-inc-kilogram i form av buffé och flytande bröd den här veckan. Det förstod jag såklart innan och det var också med i kalkylen. Därmed är det inte sagt att jag tänker låta bli att gnälla om det. Min kropp är på många sätt min största fiende och därför blir det ju lätt ett äterkommande ämne.

Det kommer säkert bli lite gott och blandat från "resan" här den närmsta tiden. Det får ni bara ta. Bloggen är terapi för mig och ni mina terapeuter.