fredag, juli 29, 2011

Tillbaka och mer förutsägbar än någonsin

Så var man tillbaka. Skönt. Visst var det en helt grym vecka i Side. Det mesta var bara bra. Det vi kom dit för att göra var toppen. Solandet och badandet höll världsklass och det var en skön (och säkert moraliskt alldeles förkastlig) verklighetsflykt där vi endast lämnade hotellområdet för ett läkarbesök i och med att Juniorette lyckades dra på sig en öroninflammation av det kraftiga badandet. Men Majorna är ju ändå Majorna.

En del saker höll dock på att göra mig helt tokig. Hotellpersonalen i allmänhet och de i receptionen och baren i synnerhet, verkade ha enats om en väldigt udda take på vad femstjärnig service innebär. På ett sätt kan jag tycka att det är kreddigt att de med sådan ihärdighet lyckades vara så totalt ignoranta och avancerat ohjälpsamma. Det var som att ledningen hade handplockat alla kursettor i Basil Fawltys hotellskola. Jag kan verkligen förstå att de hyser ett hat mot äckliga turister som kommer dit och spenderar dygnets alla timmar i sina flip-flops och vältrar sig som övergödda, alldeles blankfeta, grisar i en glaze av svett. De behöver verkligen inte låtsas gilla en. Men med tanke på att det ändå kostar en rätt rejäl slant vore det ju en fördel om de inte får en att känna sig som en Rom i Rumänien i alla fall.

Jag har även haft nöjet att läsa lite dryga kommentarer där det bettades om vad jag skulle kunna tänkas skriva om. Någon gissade svennarna kring buffén. Bra gissning. Dock var det inte särskilt mycket svenskar på hotellet och de svennar som faktiskt var där höll sig i skinnet rätt bra. En annan gissade på att jag skulle blogga om min fetma och det är mer korrekt. Jag har säkert dragit på mig en fem sex osköna all-inc-kilogram i form av buffé och flytande bröd den här veckan. Det förstod jag såklart innan och det var också med i kalkylen. Därmed är det inte sagt att jag tänker låta bli att gnälla om det. Min kropp är på många sätt min största fiende och därför blir det ju lätt ett äterkommande ämne.

Det kommer säkert bli lite gott och blandat från "resan" här den närmsta tiden. Det får ni bara ta. Bloggen är terapi för mig och ni mina terapeuter.

onsdag, juli 20, 2011

So long suckers!

Nu drar jag med familj till Turkiet (Side). Vi ska på svennecharter och fullkomligt vältra oss i femstjärnig all-inclusivelyx. Samvetet lämnar vi hemma.

Vi ska inte uppleva nånting. Vi ska tillbringa dagarna i flipflops och bufféstinna bukar med sliskiga drinkar vid polkanten. Vem vet. Kanske kommer det en bild. Kanske inte. Ett är säkert. Jag kommer ha en del att skriva om efter den här lilla tripen.

J köpte djurmönstrade pösbyxor igår. Hon tittade på mig och förväntade sig reaktion. Hon vill att jag ska förfasas så hon kan kalla mig gubbjävel. Det har pågått ett tag nu och jag har inte riktigt fattat varför. Förrän igår. Jag kom på det som en blixt från klar himmel. Hon vill att jag ska bete mig gubbigt för hon tänder på gubbar och vill förstärka den sidan hos mig. Så måste det vara.

Mer om det efter resan.

söndag, juli 17, 2011

Sommarkväll

Tittar på Sommarkväll i svt. Anders Timell sitter och skojar med Shirley Clamp. Han vill låta henne äta av sin marängsviss och säger att det är lugnt, eftersom hans herpes har gått tillbaka. Lustigt att han drar ett könssjukdomsskämt. Enligt min säkra källa (Mats) är detta mannen som slickat mest kvinnliga könsorgan i det här landet. Jag vill ogärna tro detta om någon kvinna, men kan inte låta bli att ana hög sanningshalt, när jag ser honom sitta som en härjad man i Björn Borg-frisyr och fittskägg och nästan radiostyrt flörta upp Lill-Babs i brygga, för att i nästa sekund spekulera i hur många Håkan Juholt har dansat köttvals med. Brrr...

Och med tanke på sitt Ladies Night-engagemang lär Anders Timell troligen snart besitta färdigheten att smitta människor med syfilis, gonnoré och kondylom bara genom att samtala med dem. Klamydia bara genom att stiga in i ett rum. Superkrafter värdiga en egen identitet (Förslag: Veneric Desease Man).

Hur menlös Anders Timell än är kan jag inte låta bli att lite förtjust tänka på hur bittert det måste vara för hans bror att tvingas låtsas vara rikskäck och händig i ett decennium utan att få ligga. Och så kommer hans luffarbrorsa och knullar allt som rör sig utan att ha uträttat ett vettigt handtag i hela sitt liv.

Brons

Svenska damlandslaget kammade brons i VM. Nu är jag ju helt sjukt ointresserad av fuzzball, men vore det inte rätt skönt om det kunde ersätta det där jävligt uttjatade 94-bronset, som varit föremål för ett idogt nationalrunkande allt sedan dess?

torsdag, juli 14, 2011

Ett nytt kapitel

Nu har jag tagit steget. Vänt blad. Påbörjat ett nytt kapitel. Jag har köpt löpartajts. Igår faktiskt.

För någon som håller på med löpning är det säkert ett helt normalt plagg. För mig som är helt ny och bra dagar känner mig som en oinbjuden gäst i den världen är det laddat. Det finns liksom inget normalt i att stoppa i ett par kycklingben, sin röv och sin kuk i en glansig och avslöjande kroppsstrumpa. Jag känner mig utlämnad. Som att jag står på en scen och ser ridån gå upp samtidigt som mitt medvetande plötsligt avslöjar att jag ska spela huvudrollen i "Kejsarens nya kläder".

Jag tog dem på en testrunda igår kväll. På stranden av alla jävla ställen. Men vädret var kass så det var bara ett fåtal personer utspridda längs den oändligt långa strandremsan. Ett promenerande par i jympabrallor, två tretton-typ-åriga tjejer som gick runt och sparkade på en boll, en man i sextioårsåldern med naturmänniskafrisyr som fotade sina röda Crocs (absolut inget konstigt med det) mot horisonten långt ute till havs, samt ett par tyska familjer som gett sig fan på att maxa sin schwedenferie, tvångsbadade och riktigt antinjöt av strandvistelsen. Och så jag.

Jag led. Dels av att jag fortfarande inte på riktigt lärt mig njuta av löpningen, jag bara låtsasnjuter och längtar tills det är över. Men också för att det kändes som att precis alla undrade vad fan jag sysslade med, när jag kom plogande fram med en gammal mans löpsteg och blottade mitt kön under ett förskräckligt tunt lager av halkig syntetbyxa. Mina skämmighetsreceptorer pejlade in och förstärkte varenda signal. Tyskarna stirrade, småtjejerna hånfnissade och till och med mannen med röda crocs undrade vad fan jag höll på med... eller också inte... men det var så det kändes.

Samtidigt var det så oerhört mycket skönare att springa i långkalsonger med noll friktion, än att pölsa omkring i pösbyxorna jag haft hittills. Så jag antar att det bara är att fortsätta. All in liksom.

Idag ska jag och J springa en niokilometersslinga. Hur ska det gå? Den som lever får se.

onsdag, juli 13, 2011

Semesterparadox

Hallandsposten rapporterar om att den överbefolkade kustremsan har överbelastat både 2G- och 3G-nätet i Mellbystrand.

På ett sätt är det skönt, men jag kan inte låta bli att provoceras av bilden på den lokaltidningsbesvikna campingsurfaren Carina, som uppgivet hänger över sin tjocka Acer, och med en platinablonderad frisyr och folkölsdomnat ansiktsuttryck viker ut sitt missnöje över att inte kunna uppdatera sin Facebookstatus. Det paradoxala i att jag bloggnäller över det.

Jag vet hur fel det är men jag unnar inte husvagnssvennarna att byta sina flickerfeeds med swingerbilder och nakenchatta, på min bekostnad. Det stör mig att möta dem vallfärda till stranden med sina flintasteksstinna bukar och kladdiga smartphones. För jag vet att varje jävel kostar mig en täckningspinne. Och den vetskapen stressar mig. Hur skönt jag än tycker att det är att vara ouppkopplad.

måndag, juli 11, 2011

Hela Halland flurrar

Efter sex raka välflurrade McFlurrys vid McDonalds i Laholm/Mellbystrand börjar ett visst lugn infinna sig. De sköter sig och flurrar utav helvete. Jag har inte bara börjat lita på dem, jag vill även utse deras hamburgersjapp till McFlurry heaven.

Så idag, efter en snabbvisit i Göteborg passade jag på att ta flurrtemperaturen i Varberg. Resultatet kan beskådas nedan. Perfekt och levererad med ett leende. Det verkar inte sämre än att hela Halland flurrar.

Efter de senaste veckornas ökade besöksfrekvens har jag och många med mig även noterat en trevlighetsnivå utöver den vanliga vid beställning. Något jag uppskattar mycket. Hade jag haft läkarlegitimation hade jag troligen ordinerat mina deprimerade patienter en skön McDrive-beställning som ett alternativmedicinskt experiment. Vem kan vara sur när man åkt på en omgång hårdservice av Leyla och hennes kollegor.

Det var allt för nu. Nu ska det inhandlas förnödenheter och sedan badas bort bilsvett. Hoppas ni alla har det lika semestrigt som jag.

Och kom ihåg: Alla som inte flurrar är våldtäktsmän.

torsdag, juli 07, 2011

Mitt sommarlov

Befinner mig just nu i en radioskugga som begränsar min internetuppkoppling tusenfalt värre än den kinesiska regeringen gör mot sina medborgare. Det fungerar bara punktvis och då riktigt jävla långsamt. Att det finns delar av landet med så här jävla kass täckning känns snudd på som ett övergrepp. Men jag får läst mer böcker.

Häromdagen var vi inne i Laholm city och köpte ost och vin. Då såg vi en lokal "kändis" som visst kallas Mjaumis. Han hade ljusblå shorts som satt högt i midjan och han gick runt och drog och gned sig i skrevet, samtidigt som han lät som om han lockade på en katt. Det var tydligen hans grej. Någon ska ju göra det också.

Idag ska jag prova hur de sköter sig med flurrandet på donken. Ska bli spännande. Funderar på att prova bilbingo också. Det är sånt man kan göra när dagarna ligger öppna och underbart planlösa framför en. Sedan har J:s systers kille lovat att lära mig hårdpruta hos en cykelhandlare.

Återkommer.

söndag, juli 03, 2011

En tjock mans bröst

Igår på vagnen var det trängsel av den allra sämsta sorten. Redan vid påstigning hade inandningsluften en pikant doft av kropp och efter en hållplats stod jag fastkilad utan möjlighet till frigörelse. Plötsligt kände jag hur hur en sur filmjölksodör letade sig upp genom mina näsborrar. Det var en tjock man med Iron Maiden-tisha som bjöd oss medresenärer på denna kölhalning i luktform. Jag vände mig om och försökte meditera mig själv till mitt "happy place".

Det gick sådär ända till jag kände hur den tjocka mannens väldiga bröst började gnidas mot min hand som höll krampaktigt i en stång. Det gick en ilning längs hela min rygg. T-shirten må vara en dag gammal men hans svettkörtlar hade destillerat fram flera dagars transpiration, som för varje ny värmevallning lyckades träcka igenom föregående intorkade lager, och blomma ut i en nästan overklig kroppsodör. Det blev alldeles mjukt och fuktigt. Jag kände hans styva bröstvårta, ömsom nosa ömsom borra sig in i min handrygg. Jag försökte släppa taget men satt fast. Jag fick panik och slet mig till slut loss.

Jag blängde irriterat på mannen som till synes obrytt hade låtit sina stora pattar antasta mig. Han såg dimmig ut av hettan. Pannan var blank som bonad linoleum och han hade en vidrig ansiktsbehåring. Det såg ut som rödblont glest könshår, oskött, som dessutom var fyllt av kondenspärlor. Jag försökte hålla andan men blev yr. Lukten var överallt, den kladdade på mig. Vägrade lämna mig ifred. Trots att jag hade bytt grepp och handen var utom räckhåll kunde jag känna det stora bröstet mot handen. Lite som fantomsmärta. Det hängde kvar i en halvtomma.

När han äntligen klev av var det som jag föreställer mig att det känns att springa in i mål efter ett marathon. Man mår piss men är glad att man härdade ut. Långt senare kommer kicken.

lördag, juli 02, 2011

Äntligen semester!

Semester. Det måste väl ändå vara det sexigaste ordet som finns? Det pirrar liksom till varje gång jag säger det.

Har jobbat mycket på sistone. Därav bloggtorkan här på sistone. Har bara inte orkat. Hoppas kunna ändra på det nu när jag blir lite ledig.

Har även ett nytt kul bloggprojekt på gång. Lite hemligt än så länge. Men håll ut. Det kommer bli kul. Jag flabbar iallafall sjukt mycket. Mer om det i sinom tid.