onsdag, juni 01, 2011

En kurvig man

Det var längesedan jag levde i villfarelsen att jag besatt min ungdoms långsmala popkropp. Det ska gudarna veta. Min kropp har gjort mig besviken så många gånger de senaste åren att jag tappat räkningen. Det har härdat mig. Åldrat mig. Gjort mig tuff i sinnet.

Flera gånger förut har det mynnat ut i små sammanbrott som lett till att jag rest mig ur askan och tagit upp kampen och faktiskt lyckats trycka tillbaka den kroppsliga härdsmältan en aning. Men nu står jag inför mitt livs största utmaning.

När jag hade duschat häromkvällen och kom ner till sovrummet i bara mässingen plockade J upp sin lur och började fota. Reflexmässigt skylde jag min mandom och vände mig skamset om samtidigt som jag illvrålande beordrade henne att avbryta sin förnedringsattack. J tjöt av skratt. Hon tyckte att det var helfestligt och lät sin uthålliga paparzzitumme trumma mot pekskärmen, så att min sista utväg blev att vräka mig likt en kobra över henne, i hopp om att lyckas rycka mobilaset ur hennes händer.

Jag bläddrade mig snabbt fram till de skändande bilderna på min sjangserade lekamen. Och ja. Fick en chock när jag upptäckte min frodighet.

När jag fick se mig själv bakifrån insåg jag att jag har gått och blivit en... och det bär mig emot att formulera det här… en kurvig man. EN KURVIG MAN. En man med rikliga resurser kring livet. En fyllig man med proportioner värdiga Zorns canvas. En trind man med junoniskt midjemått.

I kvalet om att gå in i ännu en träningsmani eller att bara lägga mig ner och bli fet på riktigt, landade myntet på det förstnämnda. Så nu jävlar. Igår efter jobbet var jag och kittade upp mig värre än någon gång förut. Nya löpskor, löparbrallor (ej tajts i nuläget), löpar t-shirt och löparjacka på ett bräde. Det gick loss i plånkan vill jag lova. Men det får kosta. Jag måste gå all in. Det är sån jag är.

Därför har jag satt målet att springa Göteborgsvarvet nästa år. Och nu har jag skrivit det här vilket kanske är att satsa en aning högt. För bloggen glömmer inte.

19 kommentarer:

  1. I egenskap av en sådan där dum jävla löpare så stödjer jag självklart ditt beslut, men göteborgsvarvet? Själv är jag en sådan där uppmärksamhetsknarkare som tycker om mycket folk, men har du varit där? har du sett trängseln? Är det inte trevligare med en vacker halvmara som t.ex Prinsens Minne? (http://www.prinsensminne.se/)

    Fast kanske vill du ha just aktiviteten omkring dig. Ett spektakel, och här hemma i goa göteborg. Tiden antar jag kommer i andra hand.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker gbgvarvet är ett bra första mål. Vad gäller tiden hade under två timmar suttit fint.

    SvaraRadera
  3. Word!

    Föreslår att du reggar dig på funbeat.se och haffar ett av de träningsprogram som finns där, lägger till några träningsbuddies - och sedan är det bara att kötta på.

    Lycka till!

    Been there - done that - still running

    SvaraRadera
  4. Anonym7:37 em

    Vad kostar bilderna?


    -Luca

    PS Anders ordnar betalningen...

    SvaraRadera
  5. Åh herregud vad det här gick från lustfylld flabbläsning till ångest när man kommer till kommentarerna och inser att det finns de som utsätter sig för ett utdraget löplidande på riktigt. Är ju mer klass att kitta upp och sedan ge sig efter den andra jobbiga rundan!

    Fan vad fint av smala mig att dissa er tjockisar när ni försöker... :-)

    SvaraRadera
  6. Anonym7:45 em

    Vi vill se bilderna! (Eller... vill vi verkligen det?)

    SvaraRadera
  7. Bra mål!
    Jag hade också tänkt att ha varvet 2012 som mitt träningsmål, men jag tror nog att jag väntar två år...

    SvaraRadera
  8. Nemo: ska kolla in det. Träningsbuddies?

    Luca: Haha det blir väldigt dyrt.

    Anna: självspäknning är en konstart.

    Mrarboc: det vill ni nog. Men det får ni inte.

    Fifi: vissa behöver ett år på sig, andra två :)

    SvaraRadera
  9. Åhå, ska detta bli en träningsblogg månne? *spetsar öronen*
    Det verkar ju i alla fall som att du har en del löpar- (och tränings-) nördar som följer bloggen (däribland undertecknad). Som bäddat för en flod av hurtiga tips och glada tillrop! Hehe...

    SvaraRadera
  10. Mike - På funbeat kan man - förutom att sköta sin egen träning ha ett koppel supportande/hånande virtuella träningskompisar - ett givande, tagande, stöttande, tipsande - för mig har det varit högst motiverande

    http://www.funbeat.se/person/overview.aspx?PersonID=208572

    SvaraRadera
  11. Rekommenderar att du i motivationssyfte googlar upp den arkiverade "Jonas Joggar"-bloggen. Läste den live när det begav sig med inställningen "va, skall HAN springa las vegas marathon?!" men det var nog den läsningen som till sist fick mig att ta mig ut och springa varvet själv (förvisso 4 år senare) i år.

    Tyvärr har många roliga bilder och kommentarer försvunnit i och med arkiveringen, men jag tar fortfarande fram den då och då. Fantastisk läsning.

    SvaraRadera
  12. EnglandsNina12:01 fm

    Hahaha "fick en chock när jag upptäckte min frodighet" så roligt! Lycka till med springandet, säg till om du joinar Funbeat!

    SvaraRadera
  13. Efter trogen läsning i många år ska det bli intressant att följa vändningen. En helt ny värld av irritationsmoment har öppnat sig.
    Ett tips är att satsa på triathlon. Det är riktigt bra att kunna byta sport om du skulle börja dra på dig belastningsskador. Precis nu i början medan frodigheten är på topp.
    Jag spanar efter mikebike på Funbeat.

    SvaraRadera
  14. Tobbe8:08 fm

    Då syns vi nästa vår !

    SvaraRadera
  15. Vilma: nåja, träningsblogg är nog att ta i.

    Nemo: ska kolla in.

    Se: den får jag kolla in. Hur gick det då?

    Englandsnina: hahaha det lät roligare när jag läste din kommentar. Är du också med

    Tord: haha ja det kommer nog uppstå situationer

    Tobbe: det kan du ge dig jävel på :).

    SvaraRadera
  16. Ehehehe, nejhejdu. Bloggen glömmer INTE. Ser oerhört mycket fram emot att få följa din väg i löpspåret inför nästa maj.

    Att löpträna sommartid känns ju härligt. Men vintern? VINTERN? Löpband är ju gött men inte riktigt samma (väl?)

    SvaraRadera
  17. Släpade runt min feta lekamen på 1:50 i år... och upptäckte att jag tappat 30 pannor under året som gick..

    Så lycka till! Det GÅR att mota gubbkroppen i dörren.. men det kostar smärta och konstant träningshetzz..

    SvaraRadera
  18. Anonym1:46 fm

    Arfff, Arrfff, Arrfff, Arrrgggghhh,
    skrattar ihjäl mig. Känner alltså helt igen mig. 47 år , sprang i år på 2.35. Lycka till nästa år, kanske ses vi !

    SvaraRadera
  19. HAHA. Så jefla bra. Lycka till nu. Hoppas du sparat before before before och after bilder så vi kan få en inblick i vad kurvighet innefattas av dig!

    SvaraRadera