Vårskruden

Så verkar Farbror Frost ha lämnat scenen för Fru Vår ännu en gång. Äntligen! Med våren följer en massa kul grejer som tygskor, take-away-latte och däckbyte såklart. Men för mig innebär det även ett par mindre festliga saker.

För det första så är april den månad då vårtröttman slår omkull mig. Hade jag inte upplevt exakt den här lamslående tröttheten varje år vid exakt den här tiden, hade troligen min undertryckta hypokondri blomstrat ut i fullskalig panik vid det här laget. Tankarna hade direkt gått till rapporterna om den ökade narkolepsirisken för oss som tagit vaccin mot grisinfluensan. Jag hade blivit liggande håglös i veckor, baddat min panna och förberett mig på slutet. Jag hade levt som i ett parallellt universum där alla ser mig men jag ser ingen. Men nu är jag som sagt van och tar det med ro. I maj är jag piggare och gladare igen... eller?

Sedan så är det någonting med den vårkrispiga luften och min hud i kombination som inte är hundra. I övergången från vintern bestämmer sig mitt ansikte alltid för att dressa om till en läcker vårskrud. Happy days. Jag tvingas alltså gå runt med samma fräscha look som personer med fleråriga metamfetaminmissbruk i ryggan. Därför har jag en aning svårt att njuta av vårsolen just nu mina vänner, med min fnasiga näsa och kind. Nä, fy fan. April! *huh* What is it good for? Absolutely nothing.

Över och ut.