Day 26 – Your fears

Jag har egentligen inte så många rädslor... eller nu ljög jag. Eller det beror på hur man ser på saken. Jag är en inbiten hypokondriker och skulle man räkna varje liten sjukdom (både riktiga och icke existerande sådana) jag har njoat över, skulle det här nog ha god potential att bli världens längsta inlägg. Jag vet inte varför jag är sån. Kanske beror det på att min mamma var väldigt sjuk ett par omgångar när jag var liten. Eller för att jag alltid blivit skräckblandat förtjust över vilken sjuk skit kroppen kan komma upp med. Annars har jag inte så många rädslor faktiskt.

Självklart är jag rädd att något hemskt ska hända min familj. Det är nog min största rädsla. Också den skulle kunna brytas ner i tusen olika sub-rädslor. Men som ni märker väljer jag att gruppera lite. Jo spindlar, ormar och kryp måste jag nog räkna till mina rädslor. Summerar man det framstår det som en ganska försynt lista; sjukdomar, familjetragedier och äckliga djur.

Sedan finns såklart lite saker som tekniskt sett skulle kunna kallas för rädslor men som jag väljer att klassificera mer som olika obehag. Den listan rymmer punkter som; att prata inför grupper, höga höjder utan skyddsanordningar, människor som äger skåpbilar, att bli tunnhårig (vilket är högst osannolikt med tanke på att cellgiftet nog endast skulle ha samma effekt på min frisyr som en uttunningssax), offentliga toaletter, impotens, rötmånaden, att hissgolvet ska lossna, skimming, att sticka mig på en narkomankanyl, bli inklämd i bredvid någon som luktar varm mellanmjölk på spårvagnen i rusningstrafik, bli instängd i ett skyddsrum, frysrum eller levande begravd, att brinna inne, bli fast på en öde ö med Stefan Holm, tappa minnet, radioaktivitet, att ramla och slå ut mina tänder mot ett räcke, trottoarkant eller dyligt, det bruna i Gorby's, el-stötar och säkert en miljard saker till.