tisdag, december 07, 2010

Day 07 – Your best friend

Jag har tänkt på det där med bästa vän. Jag har ingen sådan. Inte längre. Idag har jag en skara goda vänner som jag inte vill ranka. Hur skulle jag kunna göra det? Alla är bäst på sitt sätt. Vissa är gamla vänner så långt tillbaka som grundskoletiden, andra är relativt nya. Jag umgås på olika sätt med mina olika vänner. Ibland i större grupper. Ibland på tu man hand. En del av dem träffar varandra och blir vänner de också, andra sammanförs aldrig ens. Det är väl som för de flesta misstänker jag.

Min första bästa vän var en tjej som hette Jenny. Hennes pappa hette Mårten och jag minns att jag tyckte det var ett fräsigt namn. Vi bodde grannar i Backa och lekte med varandra varje dag. Vi var jättesmå och hade varsin skyffel i plast som vi brukade skyffla olika grejer med. Den vänskapen tog slut när jag flyttade. En gång när jag var fjorton år och hela familjen var i Fredrikshamn, ropade plötsligt en kvinna som kände igen min pappa. Det var Jennys mamma Ingela. Jenny var också med. Vi hade inte setts på tio år Jenny hade blivit svinsnygg och såg tuff ut. Jag hade ishockeyfrisyr och skämdes för mina smala kycklingben som stack ur mina oanständigt korta polkagrisrandiga shorts. Det vara aldrig tal om att hålla kontakten.

Min andra bästa vän träffade jag i sandlådan på Trekungagatan i Kungälv. Han hette Anders och drömde om att bli kravallpolis. Jag drömde om att jobba på posten. Anders lärde mig allt om hårdrock, skräckfilm och att tåla stryk. Vi höll ihop från den dagen. Umgicks nästan varje dag under de kommande femton åren. Gick samma förskola, samma klass, parallellklass under mellan- och högstadiet och i gymnasiet samma klass igen. Vi valde bygg båda två. Hatade det tillsammans och sökte mediaprogrammet på Munkebäck ihop. Efter sista året var det dags att göra värnplikt. Det slumpade sig så att vi skulle rycka in samma dag på P4 i Skövde. Det var en lustig slump tyckte vi, för i det militära väljer man ingenting själv. Det visade sig att vi skulle tillhöra samma kompani, samma pluton och till och med skulle dela logement. När vi kom in hade vi till och med blivit placerade i samma våningssäng. Det kändes helt sjukt och jag minns att världen framstod bra liten just då. Anders träffade en tjej från landet och flyttade ihop med henne kort efter lumpen. Nu är vi bara kompisar på Facebook. Hörs knappt en gång om året. Det är lite sorgligt men jag antar att det är en del av livet.

I vuxen ålder har vänskapsrelationer kommit och gått. En del som man kanske trodde att man alltid skulle vara nära har långsamt försvunnit ut i periferin av en eller annan anledning, vissa har blivit för energikrävande och andra som man kanske inte ens trodde att man skulle bli vän med från början, har visat sig vara alldeles enastående människor.

Nu för tiden är det J som är min allra närmsta vän. Hon känner mig bäst av alla och är den enda person jag orkar tillbringa så mycket tid med förutom mina barn såklart. Vi har nästan alltid roligt ihop (i alla fall om ni frågar mig) och är till och med kära. Dessutom ligger vi med varandra.

14 kommentarer:

  1. Ha ha ha, helt underbar avslutning där. Snacka om bra vän!

    SvaraRadera
  2. Jag gillar att ha min make som bästa vän. Dels får man som du säger ligga med den vännen men det känns inte som om vi kan tappa bort varandra på samma sätt som man gör med andra vänner. Det är skönt för jag är helt ärligt så otroligt trött på vänskap som bara rinner ut i sanden och förvandlas till några få ord på Facebook.

    SvaraRadera
  3. Vad har du nu gjort? Glömt en unge på dagis eller nåt anniversary? Typisk copy-räddning att dra ett evigt dravvel om något riktigt fint alla kan identifiera sig med och sen slänga på the Romantic Twist i slutet. Snyggt Mikel, snyggt.

    Gå online förresten, jag måste ZTV-chatta om en sak. Fort.

    SvaraRadera
  4. På tal om inget så kom jag precis på att du borde heta "B Chill" om du var knarklangare i the wire.

    SvaraRadera
  5. Adde: ja verkligen:)

    Ivana: ja det är bra alltså.

    el guapo: hahaha...

    jäl: koolt, hur kom du fram till det?

    SvaraRadera
  6. Ibland tror jag för en stund att du och jag är samma person, eftersom dina nedskrivna minnen känns som mina. Men så minns jag: jag har ju varken gjort lumpen eller delat kudde med din flickvän.
    Spooky ändå.

    SvaraRadera
  7. eller hur! Jag bjuder på det, men då måste du tvinga dina vänner att kalla dig det....

    Bloggfrossa liksom...

    SvaraRadera
  8. Anonym1:55 em

    Vad sägs om en lite bortglömd klassiker nu när det är säsong? Hela den magiska skivan med 19 låtar finns på spotify.

    http://www.youtube.com/watch?v=PWIih_J6X60

    SvaraRadera
  9. Gabbe4:52 em

    Hm, nu blev jag nyfiken eftersom jag är lika gammal som du och också gått Media på Munkebäck... Hm...

    SvaraRadera
  10. Och jag är två år yngre och har också gått Media på Munkebäck.

    SvaraRadera
  11. Så ni är egentligen KK du och din "flickvän" ? ;-)

    SvaraRadera
  12. epica: shit vad läskigt.

    jäl: pffft

    gabbe: ok. ta frågor via mail.

    tråkigare blogg: har du. jaha. då måste vi gått samtidigt. minns du john ljungqvist?

    anonym: gärna. vilken bank?

    tvillingen: nä det är större än så :)

    SvaraRadera
  13. Jag tycker också det är gött att vara bästis med sin partner. Är så trött på alla facebook-meddelanden och sms från kompisarna om att "VI MÅSTE SES!"
    Fast alltså, jag gillar dem ju, men ibland blir jag lite trött bara.

    SvaraRadera
  14. Japp det gjorde jag. Gick ut -97. Visst kommer jag ihåg John. Hade honom i foto i tre år. Och Sven Lassbo, Gertruuude, Lisbeth... minns jag också.

    Jag var väldigt färgglad på den tiden, mycket utsvängda byxor i neonfärger, batiktröjor och bytte hårfärg oftare än knugen stavar sitt namn rätt.

    När gick du ut?

    SvaraRadera