lördag, december 04, 2010

Day 04 – What you ate today

Det här ämnet är ju såklart helt värdelöst tråkigt de dagar jag inte äter avsmakningsmeny på El Bulli, vilket är ungefär 365 dagar om året.

Det hade kunnat vara lite kul häromdagen, när jag åt en Pasta al Pollo på Biscotti i Majorna och blev häcklad av en förståndshandikappad kvinna. Den stressen jag kände när hon tvingade fram en konversation med mig genom att prata med Tintin (en liten svikare som överförtjust bekräftar precis alla hon får ögonkontakt med) vet inga gränser. Jag skyfflade i mig maten med en fart som skulle kunna kvala in mig till till ett avsnitt av Eats of Strength och ställa mig mot Ed "Cookie" Jarvis i vilken ätartävlingf som helst. Jag svepte mitt skållheta lunchkaffe som kall juice en sommardag. Hela tiden var jag ansatt av kvinnans jobbiga frågor och spaningar. Hon tvingade mig att svara på och bemöta allting. Jag kände behovet av flykt växa inom mig till paniska proportioner. Minnet av en fika där hon höll mig och min mor gisslan i närapå en och en halv timma blev plötsligt väldigt levande.

Övriga kafégäster tittade på mig för att se hur jag skulle hantera situationen. De njöt av att det var jag och inte de som satt i rävsaxen. Jag kände hur min hjärnbark glödgades och förstod att en hjärnbrand som skulle komma att ödelägga en betydande del av mitt hjärncellslandskap, bara var sekunder bort. Jag blev tvungen att rymma. När jag reste mig och började ta på mig jacka trappade hon upp sin terror. Hon spände ögonen i mig och berättade helt taget ur luften att det utfästs en belöning för den som avslöjar och sätter dit idioten som dödar träd med kopparspik i Delsjöområdet. Jaha, svarade jag torrt i ett fruktlöst försök att avstyra vidare diskussion i ämnet. Jag har försökt innan. Det går inte. Har hon väl fått ögonkontakt med en så finns det inget att göra för att avbryta. Bara fly.

Hon formade sina händer till en kikare, höjde rösten och bjöd på en audiovisuell simulering om hur man skulle ligga uppe och trycka med en kikare. Eller kanske en sådan där stor kamera. Tjugo tusen kronor. Förstår du? Gött att kamma hem den summan. Den som gjorde det skulle nog bli överlycklig. Tjugo tusen kronor. Men man skulle nog behöva bo i en grotta då. Det skulle nog vara bäst. Så kallt som det är nu och allt.

Jag kände mig dykarsjuk. Och kränkt. Det vara som att lämna helvetet när jag äntligen tog ett stapplande steg ut i vinterkylan. Jag hade klarat mig men det var på rövhåret.

Men idag har jag inget sådant att berätta i anslutning till vad jag ätit. Allt har varit lugnt (nästan) och skönt (se specifikation nedan).

Frukost:
Kaffe och nybakta frallor från stans bästa bagare. Fransken på Koopmansgatan. Vi samtalade om indiska affärsmän, psoriasisfiskar och logistik.

Lunch:
En chèvre-crepe och en latte på St. Germain. Småpratade med en person som jag delade företagskollektiv med för några år sedan.

Fika:
Pressokaffe och ett vaniljkuvert. Skällde på klåfingrigt barn och jobbig katt för att de trissade upp mina stresshormoner.

Middag:
Planerar att strax göra min nya paradrätt. Fläskfilégryta med kronärtskockshjärtan. Till det en smarrig Pinot Noir. J får vara discjockey och ansvara för kvällens filmunderhållning.

9 kommentarer:

  1. Jenny6:43 em

    Du är för smart för sådana pinsamma fel: chèvretoast heter det! Uttalad med stumt e på slutet.

    SvaraRadera
  2. Jenny: tack, vad dum jag är. men du. inte toast. crepes. viktigt. :)

    SvaraRadera
  3. Vaniljkuvert? Vadfan är ett vaniljkuvert, undrar jag och så visar det sig att min man vet precis. Det är väl ni två och pensionärerna då.

    SvaraRadera
  4. Jonna: Vaniljkuvert!? skojar du. Det är intellektuellt fika. Alladesmarta och bästa vet att vaniljkuvert från fransken tillhör högsta kastens fikafoder :)

    SvaraRadera
  5. Fan, nu blev jag hungrig.

    SvaraRadera
  6. Jaha, då får jag väl gå och fika ett intellektuellt vaniljkuvert idag då och försöka hämta in alla fikatrender jag missat på sistone.

    SvaraRadera
  7. Uuuuu vad hungrig jag blev nu! :)

    Angående nattfotografier. Lång slutartid brukar göra susen. Vad har du för kamera? Walking Dead kan jag rekommendera. Inte världens bästa skådespeleri kanske men apbra zombieserie. Den växer för varje avsnitt.

    SvaraRadera
  8. Fy fan för att inte få äta i lugn och ro. Jag HATAR när jag får stressa i mig maten, när jobbiga människor inte låter mig äta i fred, när folk tittar på när jag äter eller liknande. Menar du att den där kvinnan har förpestat dina måltider TVÅ gånger? Var finns hon, kan jag tänkas råka ut för henne?

    SvaraRadera
  9. muertemojito: ja gott var det.

    jonna: det tycker jag.

    ann-louise: haha ja det förstår jag men ofta fräter ju starka ljuskällor ut bilden om man bara tar lång slutartid. är du med på vad jag menar?

    Fifi: hahaha skämtar du? vi snackar 20-30 gånger minst. Alla ställen på allmänna vägen ligger illa till men störst risk är efter 14-snåret på biscotti.

    SvaraRadera