Saker man kan göra tillsammans – byta bokmärken

Igår kväll satt jag och J vid var sin dator och bytte favorit-google-reader-prenumerationer. Jag fick Försök att inte se så snygg ut, Anders Annikas och Ett mercyfuck i Svensonville av henne. Hej på er! Ska bli kul att följa era liv. I utbyte fick hon Mitt eget jävla Narnia, Miss World och Jonas-AD (vilket i sig är helt sinnessjukt att hon inte redan hade).

Det är trevligt att få tips och byta bokmärken. En underskattad form av socialt umgänge. J anklagade mig för att sitta och trycka på guldet länge länge innan jag bjuder på länken. Det stämmer. Jag vill helst hinna bekanta mig lite först. Känna att jag har lite koll och inte bara kasta iväg ett tips hur som helst. Det kan sluta illa. Jag vill att det ska kännas att tipset kommer från mig. När jag väl gillar en blogg så är det inte fråga om tips längre. Då tjatar jag in den bloggen tills J antingen lägger till den, eller blockerar den för alltid av ren princip.

Sedan passade vi även på att göra en liten städning i våra readers. Det är som att rensa öronen. Skönt när man gör det och ännu skönare efteråt. Vi hetsade varandra att att offra. Det var kul. Jag fick henne att avsluta några, hon fick mig att avsluta några och så avslutade vi en tillsammans. Mysigt. Det är så obeskrivligt jävla skönt att avsluta prenumerationer på sånt som man råkat lägga till av slentrian, kanske på tips från en osäker källa, eller där man helt enkelt fallit offer för grupptryck. En sådan prenumeration man ångrar varenda gång en fetmarkerad siffra dyker upp framför bloggnamnet i readern. Som Spiderchick till exempel (jag länkar inte eftersom jag bryr mig om er). Jag fattar faktiskt inte ens hur hennes blogg hamnade i min reader från början. Hon är säkert en jättebra tjej. Trevlig och allt. Jag har verkligen inget horn i sidan till henne. Men herre jävlar vilken rövtråkig blogg hon driver. Det känns farligt för intellektet att titta in hos henne. Jag gjorde ett snabbt svep och hittade verkligen inte ett enda inlägg med någon form av substans överhuvudtaget.

För mig finns det två stora mysterier med Spiderchick. Hur orkar hon blogga över huvudtaget om det enda hon har att skriva är massor (verkligen massor) av statusuppdateringar om soffmys, tacokvällar, top model och så vidare? Jag måste tipsa henne om facebook. Vidare formligen lassar hon in bilder på sig själv där hon i 99% av fallen gör en tokig min och/eller peacetecken samt en fräck pose. Craaaaazy. Eller så föreställer bilden en redovisning av vad hon just handlat i mataffären...
– Öhh, kolla här. Jag skulle bara köpa mjölk va, men det blev visst sylt, keldasåser, bröd och lite annan skit istället. Men ingen mjölk. Jag glömde mjölken. Fatta knasigt. Stor igenkänning va?

Det andra mysteriet är hur hon kan ha så in i helvete många besökare. Seriöst. Hon hade 35 kommentarer på inlägget med bilden på matvarorna. Vad är det för människor egentligen? Troligen de mest lojala människorna i världen. Jag vill inte vara taskig, men det är exakt den typen av bloggar som gör att jag har ont i käkarna när jag vaknar på morgonen.

I alla fall. Nu är allt uppstyrt igen. Ordning på loftet. Nya fräscha bloggar, gamla godingar och annat löst pack. So fresh and so clean.