Nä, om man skulle ta och städa lite i den där ansiktsboken

Emster väckte en liten tanke hos mig igår rörande Facebook-etikett.

Hon väckte ett pundarsug i mig, att städa lite i min vänlista. Det är närmast olidigt att logga in och behöva mötas av hur någon med manisk Facebook-tourettes har sprutat ur sig statusuppdateringarnas svar på gammal surnad säd. Jag menar, hur menlösa rop på uppmärksamhet ska man egentligen behöva tolerera som "vän"?

På tredje plats har vi helkryptiska meddelanden, gärna i form av något filosofiskt citat som sätter igång tolkningsknölarna. Jag luras varje gång, fattar aldrig och kommer på mig själv med att småhata mig själv för att jag sväljer skiten utan att protestera. Näst värst är människor som spelar Farmville, Castle Age och andra typer av feedfucker-spel. Jättekul att ni spelar men måste ni dela med er av varenda litet jävla drag ni gör?

Men mest av allt hatar jag ändå kedjebrevs-uppdateringar i stil med: "Vi måste stoppa våldet nu! Klipp in det här och posta till alla du känner om du håller med, annars betyder det att du gillar våld och hoppas att alla dina vänner ska dödas och våldtas."

Eller varför inte: "Jag tycker att cancer är en hemsk sjukdom. Sprid det här till alla du känner om du också tycker det; annars kommer du, dina barn och dina fem närmsta grannar också att drabbas."

För att inte tala om: "*hjärta, hjärta hjärta* Hjälp till att sprida lite kärlek!!! Vidarebefordra detta till... *hjärta, hjärta, hjärta*" Yada yada yada, plus en jävla massa utropstecken, särskrivningar och ascii-dings insprängda i texten.

Av någon anledning är det allra främst gamla högstadiekompisar som håller sig med den här sortens uppdateringar. Människor jag inte ens hade något gemensamt med när det begav sig, men som jag av någon sorts rubbad nostalgi valt att utbyta vardagliga statusrader med på Facebook. Det måste vara ångesten över att inte vara omtyckt av ALLA som gör att man överhuvudtaget står ut. Men nu får det vara nock.

Egentligen skulle det inte göra särskilt ont att plocka bort dem ur sitt liv och låta dem kokettera vidare utan mina ögon som receptorer. De skulle inte ens bry sig. Kanske är det just därför jag tvekar. Nä, jag ska nog börja med att ge dem en varning. Förklara att jag kommer plocka bort dem om de postar något som ens liknar ovan nämnda skit igen. Låta bollen ligga hos dem.

Om jag inte bara går medeltid direkt och överraskar med ett litet generiskt meddelande på deras wall, i stil med:

Hej [Namn]!
Jag vill bara meddela att du vann. Jag ger upp. Vi kan tyvärr inte vara vänner på FB längre. Jag står nämligen inte ut med all din kroniska statusradsdiarré. Den dränerar min energi och det är inte bra för mig. Därför tackar jag för tiden som varit. Från och med nu är du död för mig. Vi ses i helvetet. Eller också inte.

Kram
Mikael

Eller skulle det vara osympatiskt?