Finland för mig

Min kompis A visade mig ett youtube-klipp förra veckan (jag är mycket tacksam) som jag har haft svårt att slita ögonen ifrån sedan dess. Jag är fascinerad av denna finska man, med finsk frisyr, som under oavsiktligt finska former visar upp sin mycket finska men föga imponerande videobandspelarsamling. På eldig finlandsengelska går han, ackompanjerad av ett potpurri av storvulna ledmotiv, igenom maskin efter maskin. Och han har många. Videobandspelarsamlande är en hobby som måste kräva lika delar passion, sinnessjukdom och utrymme. Killen har samlat på sig ett gross videoapparater som rymmer märken som Salora, Finlux, Samsung, Akai, Toshiba, JVC, Sharp, Sony och "Panasonic is best meckanicks... Philips is bad, very bad... very bad". Bra jobbat. Man kan aldrig ha för många VHS-maskiner... ehhh?



En del skulle säkert kalla honom entusiast. Jag kallar honom random finne. Det blir helt enkelt inte mer Finland än så här för mig. Hur mycket knivar, fulsprit och sauna man än samlar på ett och samma ställe. Jag gillar att han inte verkar vara en sådan där delikat samlare som bögar sig med originalförpackningar, instruktionshandböcker och inte använder dem. Vissa saknar fjärrkontroll och/eller andra kroppsdelar, och av patinan att döma har han nog gjort både det ena och andra med sina älskade apparater. Ätit romantiska middagar med (och på) dem, delat glädje och sorg med dem, supit sig arg och misshandlat dem. Men bara när de har förtjänat det.

Vad ni än väljer att göra med den här informationen, glöm aldrig att: "Panasonic is best, JVC second... and Sony is three"