lördag, september 11, 2010

Välkommen till medelåldern

Igår var det fredag. Självaste inkörsporten till det alla jämt går och väntar på. Helgen.

Det är dagen då alla unga och vilda går ut och super skallen i bitar för att fira helgens heliga ankomst, i sämsta fall med en snabbmatsspya i ensamheten som utgång, i bästa fall med att bättra på sin häradsbetäckarstatistik. Det är också dagen då lite mer omdömesfulla, unga vuxna, går ut och tar en efter-jobbet-öl, eller två, eller tre, med vänner och kollegor för att summera veckan. Eller dagen när alla svennebananer hetsigt länsar butikshyllorna på kolhydrater och skyndar hem till familjens sakrala fredagsmys, för att parkera röven i soffan och knäppa på det underhållningsformat som får dem att känna minst ångest och självförakt.

Men så finns det också de (J och undertecknad) som kommer hem urlakade och trötta, som häller upp varsitt glas halvdåligt spanskt rödvin, och lyssnar på Karlavagnen i P4 . Igår med temat "sex på äldre dar". Mycket spännande och fint. Gamla människor ringde in och öppnade upp sina hjärtan för Ragnar Dahlberg – ALLA seniora människors största idol. Christina Jutterström lär ha stått överst på PRO:s dödslista när hon presenterade SVT:s besparingsprogram som skulle beröva dem Ragnar och hans härligt pensionärslinjeformade Café Norrköping. Dessutom steg marknaden på plastlakan med 17 procent i hela landet över bara en natt.

I programmet fick vi bland annat höra hur en, lite över de nittioårig kvinna, ringde in och berättade om sin 30 år yngre kk och hur hon sedan några år tillbaka frossade i sex. Skärpt, levnadsglad och skönt slynig. Hon skröt malligt om hur hon gick på danser och alla möjliga tillställningar och fixade ragg i parti och minut. En man (70+) som enligt egen utsago, och här kommer ett ordagrant citat, "varit som en bock hela livet", ringde in och berättade en hjärtskärande historia om hur han blivit felmedicinerad och tappat både lust och förmåga. Helt öppenhjärtligt och med gråten i halsen delade han med sig om hur en av biverkningarna även utrustat honom med ett par rejäla kvinnobröst. Men det slutar inte där. Efter att han under sitt liv haft det lättjefulla omdömet att ha rökt upp ungefär en hel cigarettfabrik, hade han även välsignats med kol. Ingen skrattfest precis. Som tur var fick tragiken en vändning. För någon månad sedan hade han slutat med medicinen och redan kunda han känna hur det börjat pirrade där nere. Dessutom hade pattarna krympt något. Win!

Ja, vi kände oss rätt futtiga när programmet var slut. Så vi gick och la oss.

Idag har vi tillbringat dagen på Naturhistoriska Museet och kollat på de siamesiska tvillingarna i en formalinburk (igen) och diverse uppstoppat. Vi har promenerat och fikat bulle. Japp så är helgerna när man gått vidare till medelåldern.

13 kommentarer:

  1. snellie10:49 em

    skönt. Då vet jag var jag är på väg. Var jag antagligen kommer att hamna. :)

    Jag hade lite svårt att föreställa mig hur det skulle kunna bli innan...

    SvaraRadera
  2. Hur hade du reagerat om du hade kunnat läsa ditt inlägg för tio år sedan?
    Jag tror att det där med erfarenhet är rätt underskattat. Tyvärr märker man för sent i vissa fall att de äldre faktiskt har en del att bidra med. Det hade varit så roligt om min morfar hade varit kvar i livet nu när jag själv är gammal nog att lyssna.
    Men när man är 20 är alla över 25 bara såååå osofta så det finns inte. Och de som är i föräldrarnas ålder finns det inga ord för. Ändå gött å ha den insikten nu när ens egna barn börjar närma sig tonåren; snart vet dom allt.

    SvaraRadera
  3. haha, japp du är snart där. så jävla snart. och helt säkert. det gäller bara att acceptera. och det är inte dåligt på nåt sätt. man måste ju utvecklas vet du :)

    SvaraRadera
  4. adde: haha jag vet inte hur jag hade reagerat på det. men jag vet att jag inte hade skrivit det här inlägget för tio år sedan :)

    SvaraRadera
  5. Anonym11:51 em

    Ragnar Dahlberg :D

    http://www.youtube.com/watch?v=RftTBKzC96Q

    SvaraRadera
  6. Anonym1:23 fm

    Jadu, välkommen till medelåldern. Och ålderdomen verkade ju inte så illa heller... Vi har fått en tillfällig respit från underhållningstv genom yngste sonen som propsar på Barnkanalen. Ganska vilsamt att titta på Mamma Mu fem gånger i rad. Särskilt i kombination med ett glas rödvin.../Bellaciao

    SvaraRadera
  7. anonym: haha åh så bra. den hade jag inte sett.

    bellaciao: haha nä vilken förebild hon var va. å fy fan. barnprogram. jag blir helt sjuk i huvudet av barn-tv. mamma mu är ju rätt smärtfritt iofs. gillar kråkan. men ärligt. ljudet, musiken och de pithade rösterna. det finns så vansinnigt mycket dåliga barnprogram. hur gammal är din yngste son? Juniorette här är snart 6 och där är det barn-tv för hela slanten kan jag säga.

    SvaraRadera
  8. Anonym9:41 fm

    Ja varför piper de så? Det fattar inte jag!
    Sonen är 2,5 år och har tack o lov tröttnat på makka makka. Nu är det rory, mamma mu, byggare Bob som gäller. Ska jag utse en personlig ofavvo är det zoe kissapå. Taskigt budskap och röster så höga att de är nära det ohörbara, vem vet - om ett par år kanske jag inte hör dem alls! Hm, får lite dubbla känslor där...
    Vad gillar lilla J då?/bellaciao

    SvaraRadera
  9. Jag blir gärna en tant, bara jag blir lika cool som den där 90-åringen!

    SvaraRadera
  10. Då är det alltså sant?! Gällande foster i sprit, alltså.

    (Ja, jag mejlade innan jag läste)

    SvaraRadera
  11. Och då kan du tänka dig hur det känns när man som jag hunnit bli hela 52 år. Vid min ålder kan medelåldern snart betraktas som ungdomsår, och istället börjar jag ana en ålderdom nånstans där borta.

    SvaraRadera
  12. Anonym8:57 em

    Hej mike, din favorit Stefan Holm kommer tydligen bli idrottsminister under Mona Sahlins kompetenta ledarskap vid eventuell valvinst. Kanske läge att rösta borgerligt?

    http://www.expressen.se/nyheter/val2010/1.2132394/mona-sahlin-stefan-holm-far-ministerjobb

    SvaraRadera
  13. Larsson9:32 em

    Nä, ska man se något som inte är direkt outhärdligt för skallen så gäller det att skaffa muminfilmerna, de tecknade. De blir faktiskt bättre och bättre för varje genomtittning. (jag är uppe på ca 400).

    Moraliska, mänskliga och underfundiga.

    Järnjätten är också fin, om än lite pangpangig på slutet.

    SvaraRadera