Underdogläge #1 – Stoffe

Igår avslöjade J att hon i sin ungdom varit tillsammans med en tvättäkta rockshjälte. Bara sådär. Som ett riktigt fult njurslag släppte hon bomben. Det var tydligen i högstadiet, killen hette "Stoffe" och spelade elgitarr i ett uppkäftigt band som hette, och försök nu att ta in det här, "Scumbag". Ett gäng nypubertala, arga och uppenbarligen helt avskyvärda rockrebeller i 14-årsåldern. Fatta vad jag har att jobba mot här. Snacka om underdogläge.

Scumbag spelade eget material och av bandnamnet att döma måste Stoffe ha varit en riktig odygdspåse, om det inte var ett försök till avancerad slang och syftade på en använd kondom. Vilket som är lika otäckt.

J infriade helt klart myten om att tjejer tänder på farliga killar.

Deppigt, eftersom min egen rockbandskarriär stannade vid att vara fritidsgårds-cover-bandet "Dr Max" mest hängivna fan. Jag var för värdelös för att själv vara med i bandet. Jag köpte givetvis gitarr och förstärkare som alla andra och tragglade Deep Purples – Smoke on the water och lärde mig hjälpligt första plocket i Metallicas – One. Thats it. Jag lärde mig inte ens att stämma gitarren utan stämapparat, vilket var ungefär lika mycket rock n' roll som Calle Jularbo (minus gehör och tonminne). Så jag fick nöja mig med att titta på.

Hmm, jag borde kanske ta och se om mitt hus här känner jag. Ska nog anmäla mig till medborgarskolans gitarrkurs för hopplöst tondöva och sedan starta bandet "Douchebag". Ett gäng gubbkrisiga, arga och uppenbarligen helt avskyvärda rockrebeller i övre 30-årsåldern. Vilken revansch.

Det skulle allt täppa till truten på den där jävla Stoffe.