Svar på tal

Idag när jag kom gående genom brunnsparken stod en pytteliten räv-farbror vid fontänen i Brunnsparken och glodde ilsket på mig. Han verkade gammal, men med tanke på att han såg ut att ha levt rock-n-roll ett tag, var det svårt att säga mer exakt. Han var dressad i hårt smutsad denim från topp till tå, hade skrynklig hud som om han hade vuxit upp i ett rökrum, och stora luckor i den för övrigt ruttna tandraden adderade ytterligare ett par poäng till hans karaktär. Han höll i en flaska vit sprit och hårdrökte en cigg. Hans korthet i kombination med en förhållandevis stor skalle gjorde att han såg ofarligt livsfarlig ut. Som en ond bebis.

När jag kom förbi honom frontade han mig skönt aggressivt:

– Öh grabben. Vilken jävla ful väska du har. En riktigt jävla ful väska du har där dö.

Jag tittade på min väska. En svart bag. Inget extraordinärt, bara en helt vanlig svart väska från stadium.

– Hör du vad jag säger eller? Du har en helvetes ful väska. Fattar du det? Så jääävla ful va.

Vanligitvis brukar jag aldrig låtsas om när en tjackare häcklar mig. Men denna gången hände det som av ren reflex:

– Vet du vad. Du borde lägga ner med ciggen. Det hämmar växten vet du.

Fy fan. Så paff han blev. Han höll käft och bara gapglodde på mig. Och det var så skönt. För det är en bedrift att få såna fladdriga snubbar att knipa tätt.