Göteborg

Man kan säga mycket dumt om Göteborg. Staden där en övertro på sin egen fullkomlighet florerar och gör att den lite för ofta luktar som den där kusinen från landet. Det är staden med invånare som tagit något så utvecklingsstört som ordvitseri och gjort till sitt signum, ett tungt ok som alla får bära, ofrivilligt. Göteborg är staden där enskilda kommunala tjänstemän strösslar med skattepengar på sköna mutor och egennyttiga projekt, som att hela livet är en stor jävla trustorfest. Det är staden som mallar sig med sin förträffliga evenemangsvänlighet och som enligt gamla seder utsätter sina försvarslösa invånare för utdragna massvåldtäkter i form av cuper och andra folkliga baluns (tack gud att de äntligen slutat duka upp långbord längs hela avenyn för räkfrossa i alla fall). År efter år.

Göteborg är också staden som utan att blinka kastar närmare hundra tusenlappar på den gamla gubbjäveln Sture Allén för att få hans experthjälp. Ett jobbet som handlade om att döpa den nya fotbollsarenan som byggdes på samma plats som Gamla Ullevi tidigare stod till ja just det "Gamla Ullevi". Sånt gillas. Göteborg är nämligen den socialdemokratiska högborgen, där alla investeringbeslut tas på volley. Med fördel på fyllan. Goa göbbar premieras nämligen alltid. För Göteborg är staden som gjort fyndighet och klämkäckhet till officiella paradgrenar.

Hur håller man sig ifrån sinnessjukdom i ett sådant klimat. Ja inte fan vet jag. Det gör man kanske inte. Förr eller senare står den där för dörren.

Man kan med en stor poäng hävda att Göteborgare är en hög lågutvecklade individer. Och peka på bevis som att vi bara låter ett till 80% kommunägt bolag göra en skön investering, och köpa in ett stort jävla pariserhjul för en massa miljoner och sedan dänga upp det utanför operahuset (utan att ens ha fått beviljat bygglov). På grundinitiativ av sossarnas allsmäktige gudfader Göran Johansson. Som en go grej änna. Ett hjulhelvete som i folkmun nu går under namnet Rullevi. Jag ser det varje dag och jag hatar det där hjulet. Det avtecknar sig som en stor fresk mot himlen. Det enda positiva jag egentligen kan se med det är att det skymmer lite av Hisingen.

Nä, man kan som sagt säga mycket dumt om Göteborg och dess folk. Men en sak ska vi ha kredd för. Vi bygger inte ett hjul utan att göra en ordentlig VIP-korg. Folk måste kunna få åka pariserhjul med stil i den här stan. Som en jävla pascha. Så är det bara. Håll utkik efter den svarta lilla gondolen med guldfärgade versaler (VIP). Den har tonade rutor, är inredd med skinnsäten och krossad sammet, och är fylld med horor, skumpa och knark.

För är det nåt den här jävla stan är bra på så är det evenemang.