Svärdslagsmålet i Västerås

Det är inte ofta jag förvånas över människors idioti. Faktiskt inte. Av den enkla förklaringen att jag bor i samma stad som "Hisingen". Men ibland händer det. I helgen greps fem personer i nåt litet hål utanför Västerås, efter ett bråk med svärd och knivar. Vänta, jag tar det en gång till, i slowmotion: S...V...Ä...R...D. Hur är man stöpt i huvudet om man väljer att beväpna sig med ett svärd om man nu tvunget tänker ha ihjäl någon? Vem har ett svärd hemma? Det kan bara vara lajvare och svårt inavelsskadade människor (vilket förövrigt verkar vara en rätt sammanfallande faktor) som tror att det är socialt gångbart att ränna runt med ett tvåhandssvärd som nån jävla Conan Barbaren. Men jag har nyheter. DET ÄR DET INTE. Det är inte ens våldet jag upprörs av. Hade det stått att de greps efter ett bråk med basebollträn, pistoler elller vad som helst hade jag troligen inte ens höjt på ögonbrynen (som sagt, jag bor nära Hisingen). Motorsåg och lie hade varit mer acceptabelt. Men svärd. Det är fan allt annat än okej. Det utlöser dum-i-huvudet-alarmet med full styrka.

Jag kan riktigt föreställa mig hur ett gäng underutvecklade Västeråsare drar runt med tandröta och EU-moped i sin egen lilla fantasy-värld. Svärden är dragna och deras bombarjackor (som de låtsas är gjorda av mithril) pryds av fornnordiska emblem i tenn eller nåt annat modernt material, tillsammans med pins från Sverigedomkraterna.

Jag skulle rekommenndera stora psykundersökningen. Och en redig örfil.