Några blygsamma ord om "The Wire"

Jag minns att jag började se första avsnittet när jag var jättetrött och allmänt oengagerad (bakfull). The Wire. Skulle det vara något? Serien som fick alla seriösa kritiker att gå ner i brygga. Jag stängde av efter halva avsnittet. Sedan dröjde det ett halvår innan jag och J började prata om att vi kanske borde ta och se om skiten. Ge det en andra chans. Det var tur det... eller kanske inte.

Fem säsonger senare sitter jag i The Wire-koma, ett slags vakuum, och grämer mig så att det gör både fysiskt och psykiskt ont, för att jag insett att jag aldrig mer kommer att få se något som ens kommer i närheten. Jag har redan sett det bästa som ett gäng manusförfattare någonsin kommer att klämma ur sig. Ett veritabelt chef-d'oeuvre. Helvete. Min ålders höst kommer att bli extremt fattig, inte enbart ur ett ekonomiskt perspektiv. Jag är (bara) 33 år och har knappt börjat kolla på tv om man jämför med 70-åringar som spenderar runt 95% av all vaken tid framför burken. Tur att det finns serier som Californication att luta sig tillbaka på då... *NOT*.

Jag blir extra tom när jag inser att det är helt omöjligt för mig att återge i ord vad som ens skulle likna en rättvisande bild av The Wire, mästerverket. Det är orimligt att ens försöka förklara vad som är så bra i en serie där varenda liten millimeter film är pur perfektion. Jag skojar inte. Den är fulländad. Jag skulle säga "sublim" om det inte vore för att jag nästan uteslutet använt det ordet som en smått ironisk term tidigare. Jag har aldrig någonsin sett och upplevt något liknande i en tv-serie förut och då har jag kollat en hel jävla del på tv i mina dagar. Den är bra på så många nivåer utöver den rent underhållningsmässiga. Det är en serie som säger något och som känns så äkta något kan göra genom en tv-ruta. The Wire slutar inte, den följer med dig långt efter att du stängt av. Kanske är det för att den är så rå och oborstad på något sätt, totalt befriad från allt "billigt" effektsökeri som vanligen infekterar och vanhedrar en påkostad produktion. I utbyte känns den extremt trovärdig och verklig. Som att du är där.

Världen kan delas in i två grupper. De som sett The Wire och de (o)lyckliga som inte gjort det ännu.

Vi som sett den har sett ljuset. Vi har fått vara med och vränga en lång rad karaktärer ut och in, se och lära känna dem ur olika perspektiv. Det finns inga genomgoda människor. Alla har sin skit någonstans, vissa är bara bättre på att dölja den. Precis som i verkliga världen. Samma sak gäller de "onda", fast tvärtom. Nu i efterhand finns det inte en karaktär jag inte saknar. Jag älskar The Wire. Den speglar alla samhällsskikt (om än ur ett amerikanskt sådant) och är intressant både ur kulturell, sociologisk och politisk synvinkel. Alla, oavsett vad man gillar att se får ut något av The Wire. Det existerar inte en tråkig sekund i serien. Det inser man kanske inte direkt, men när man tittat ett tag inser man att något har hänt, det är en känsla som krupit på en och klamrat sig fast. Den tvingar tittaren att utvärdera sina åsikter och se över sin moral utan att man ens märker det. Det är det som är det finurliga. De flesta som sett The Wire vekar vara eniga om att det är ett monumentalt och fullkomligt enastående stycke tv-historia som slår alla och envar med häpnad. De som säger annorlunda har troligen inte på riktigt sett den utan möjligtvis halvkollat lite, som jag själv gjorde första gången jag satte på den.

Sedan har vi alla dem som inte sett den ännu. Jag är uppriktigt dödligt avundsjuk på er som fortfarande har möjlighet att från början uppleva The Wire och hela det känsloregister som den framkallar. Om det i framtiden kommer en någorlunda säker teknik för att radera ut specifika minnen ur hjärnan så kommer jag definitivt att återställa mitt "The Wire-centrum" och börja om. Och om. Och om...

De flesta bra serier kan man oftast sammanfatta med ett bra klipp. Ge en känsla av serien. Jag tänkte att jag skulle hitta ett sådant klipp som på ett värdigt sätt ger en rättvisande bild av The Wire. Men går inte. Och att lägga in flera klipp skulle bara bli spretigt. Serien är drygt 60 timmar lång i sin helhet av en anledning. 60 helt unika timmar. Men jag lägger ändå in ett klipp, bara för att det är så in i helvete bra:



Men innan ni får för er att se The Wire. Tänk efter före. Är ni verkligen redo att se det bästa ni någonsin kommer att se på tv? Kanske är det lika bra att vänta ett tag till.

Omar listening.