Mör

Jag överlevde mitt första pass bodypump. Knappt, men ändå. Det var mycket tjejer där och några machokillar. Jag fegade rätt bra med vikterna men efteråt kände jag att jag borde fegat ännu mer. Straffet lär komma. Jag hör hur mina sorgliga ursäkter till muskler skvallrar. Jag är sjukt mör. Efter passet kunde jag inte gå ordentligt. På jobbet skrattade man. Jag stapplade fram som om jag hade blivit älskad hårt där bak av ett helt posse välväxta hårdhomos. Jag blir gråtfärdig av blotta tanken på att det här bara är lugnet före väderväxlingen. Imorgon kommer det storma utav bara helvete i min otränade lekamen.

Appropå väder. Mitt under passet noterade mina näsborrar plötsligt en kväljande bajslukt. Någon hade släppt väder. En övermogen äggmök närmare bestämt. Det var överjävligt.

Det jobbiga med fislukt i en varm träningslokal är att alla kan känna den, men endast en vet med säkerhet vem som gjort det. Det skapar ett stort obehag eftersom alla känner sig uttittade och skyldiga och inget hellre önskar än att den ansvarige ska steppa upp och ta kulan. Men det händer givetvis inte. Inte ens bajsmannen skulle vara bekväm med det. Det i sin tur skapar ett hat i lokalen. Alla tittar sig omkring för att utvärdera vem som mest troligt kan ha utfört gasattacken. Fan, jag har aldrig känt mig så oskyldigt dömd förut. Klart alla trodde det var mitt nidingsverk, som jag frustade och hade mig. Så var det dags att lägga sig ner på stepbrädan och då kände jag hur en pust drog över mig direkt från källan. Fy fan. Jag kände hur luktpartiklarna hamrade på min gomspene som vore den en jävla päronboll. Det var kritisk spyvarning. Det var tjejen framför mig som hade diffat. Egentligen ville jag inget hellre än röja hennes hemlighet, men hur fan gör man sånt? Och vem skulle tro mig. Skulle den lilla späda tjejen ha... Knappast. Det var bara att bita ihop och låta det otäcka försvinna.

Nu ska jag lägga mig och invänta straffet. So long.