Mellandagslugnet?

Då var julen över. Gött. Det var en fin jul med många fina presenter från alla möjliga håll. Mycket god mat och trevligt samkvämande. Men samtidigt är det så jävla skönt när de tre juldagarna är över och man är hemma i sin soffa med mysbrallor och kan fisa runt lite som man vill.

Det är det så kallade mellandagslugnet som infinner sig mellan jul och nyårshelgen och det är det bästa. Om man får vara lugn. Idag har jag dock varit en riktig surkuk. Jag har känt det i kroppen. Tror det är stressen av att känna hur ledigheten dör ifrån mig alldeles för fort. Men jag brukar vänja mig. Jag tror det hör till.

Vad som också hör till mellandagslugnet är att tv-kanalerna gör sitt bästa för att straffa sina tittare med årskrönikor av alla de slag. Jag gillar't inte men jag kan ta det för jag har härdats rejält med åren. Okej. Ge mig en årskrönika om allsvenskan, svenskt skytte, kulturåret, nyhetsåret och varför inte en tillbakablick på Idolåret. Fan, ta och kör ner vårt löjeväckande kungahus tillrättalagda och knastertorra memorablilia från året som gått, rakt ner i halsen på mig. Det är lugnt jag har blivit van att svälja. Låt mig få följa med och titta på när Vickan klipper några band och besöker något vidrigt träslöjdsgille någonstans i det Sverige vi gör vårt allra bästa för att glömma. Glöm inte att visa när Carl Philip sitter och pliktklappar i takt med sin halvdementa fader till den årliga tvångskavalkad av värdelösa uppträdanden på storasyrrans födelsedag. Det är en fröjd att se hur han hanterar vansinnet som brusar i huvudet på honom. Haha, fan vad han hatar det. Han skulle helst av allt vilja ta plats på scenen med en stativmonterad minigun och pumpa varenda folkdräktsklädd jävel full med bly en gång för alla. Allt annat vore orimligt. Men viktigast av allt. Låt mig för helvete inte missa hur Silvia bryter sig igenom ännu ett gråtmilt tal om hur jävla mycket hon bryr sig om handikappade och sjuka barn. Bara tryck på. Min gomspene tål fan allt vid det här laget.

Eller nej. För när jag kom in från en promenad i det göteborska isregnet ikväll så visade TV4 "Rhapsody in Rock 2009". Det vänjer jag mig aldrig vid. Alltså, den där jävla bajshatten Robert Wells sitter och återger det bästa från Rhapsodyåret som gått och blandar det med klipp från sommarens turné. Vad i helvete är det för fel på folk som löser biljett till Dalhalla (eller vad fan det heter) och alla andra platser år efter år? Bara för att få titta på hur det där jävla mongot i sälskinnsfrack och andra vulgära utstyrslar käckar sig med sin flygel och en vederstygglig pianogitarr. Jag tänker inte ens nämna frisyren även om bara den räcker för att jag skulle vilja se honom lida egentligen. Nä, fy fan för honom. Han är verkligen så in i helvetet tråkig och han är så dålig att värdet i ordet dålig devalverats tusenfalt.

När jag för trettionde gången får se hans feta fingrar röra sig över tangenterna kan jag inte ta mer. Nu räcker det. Inga mer årskrönikor för den här killen.