Så ska de tas

Man kan säga att jag har kommit på knepet.

Tidigare ikväll ringde det telefonförsäljare hit två gånger. De ringde från tidningen Laga lätt och ville prata med J. Första gången ljög jag och sa med min vänaste stämma att hon inte var hemma. Killen på andra sidan bad att få återkomma.

En halvtimma senare ringde en annan kille från samma ställe. Han bad att få prata med J, varpå jag snabbt replikerade att det var J han talade med. Jag lovar, det hjärnstillestånd som uppstod på andra sidan luren det är nästan värt pengar att få uppleva. Han stakade och svamlade något frågade för säkerhets skull om att han hört rätt.

– Ursäkta mig sa du att det är du som är J?
– Ja, precis.
– Ehh... Ok... Men då tackar jag för att du tog dig tid, tack tack, hej då.
– Det var så lite så, njöt jag fram.

Så otroligt enkelt och smärtfritt. Inget jidder, inget tjafs. Snudd på strömlinjeformat. Jag hoppas och tror att de i sina telefonväxelsystem har en så kallad "varning-för-idiot-ruta" de kan kryssa i för att markera att det numret är det minsann inte lönt att ringa igen, för där bor det en dåre.