Saker som upprör

Jag gick precis för att ta min sedvanliga eftermiddagskopp av besvärande oaptitligt kaffe ur företagets industrikaffemaskin. För att dämpa sviterna från de värsta svallvågorna av garvsyra brukar jag även norpa en singoalla. Det är en fin stund när jag sitter där med koppen och läppjar på drycken som skulle kunna vara bryggd ur lucifers anus och håller i den fina kakan med sin cirkel av högblankt sylt i mitten. Mer lyx än så krävs inte för att jag ska kunna känna mig lite nöjd med livet. Det gör mig lugn och tillfreds.

Men så finns det tillfällen när ritualen störs. Det är bland det värsta jag vet. Balansen rubbas och jag sätts ur spel. Som alldeles nyss. Precis när jag skulle till att hugga in i denna ynnest av kakbehag så skådade mitt CSI-öga ett stort snuskigt tumavtryck mitt i syltcirkeln. Alltså jag höll på att smälla av. Någon jävel här på jobbet har alltså varit och rotat runt med sina labbar i kakburken och helt obrytt tummat syltet på en kaka utan att omgående förpassa den från dess plats bland övriga kakor. Har ni hört på maken sådan ogenerad försumlighet? Fy fan säger jag bara.

Inte nog med att det försörde min stund. Det gjorde mig uppmärksam på att man inte kan ha en jävla aning om vad kakorna varit med om för resa före man parkerar dem i sitt gap. Så jävla upprörande.

Hade jag haft större inflytande på det här bygget hade jag gått till botten med det hela. Jag hade lagt kakan i en sådan där liten bevispåse och skickat den till Schweiz eller nåt, satt upp en DNA-profil, tagit reda på vem den skyldige är och gett vedebörande topp 10 minuter att tömma sitt skrivbord. Rakt av. Då kanske kakmarodören hade lärt sig att respektera gänse kaketikett i fortsättningen.