Jag beklagade mig nyss för J och sa att det inte är lönt för mig att återge någonting ur vår vardag. Hon är alltid först och man hinner inte öppna käften utan att det sitter fastklistrat på internetz fem sekunder senare. För att markera mitt missnöje använder jag min allra truligaste min.
J: Men du skriver ju aldrig om vardagen hemma ändå.
M: Det gör jag väl visst.
J: Nä, det är bara när det händer något extremt.
M: Va?
J: Ja som Evert Taube-grejen.
Hon syftar på när vi kom till Musikens hus en morgon för ett år sedan för att fika frukost och det visade sig vara Taubetemadag. Ja. Fy fan. Det var verkligen helt extremt. Jag gillar hennes definition av "extrem".
Haha Taubetema. Jisses, fattas bara att du åker på Taubespelen på Flatön också efter en sån grej :)
SvaraRaderaJa, det säger väl en del om eran vardag.
SvaraRaderaNossferrattoo: Taubespelen... hahaha nä skulle inte tro det. fy fan för taube.
SvaraRaderaadde: ja. :)
Ha ha ha, ja, som familjefar sänker man sina förväntningar på livet. Det går liksom i stå vad gäller vissa delar.
SvaraRaderaIbland kan jag komma på mig själv med att se fram emot barnens 18-årsdag då man kan ge dom en lägenhetsnyckel i födelsedagspresent och börja leva igen. Eller, om jag inte kan hålla mig, så får dom gå på internatskola i Höör.
Men vi vill ju läsa när du far på skithuset, vill se när du slafsar mat, vill se när du städar.. se dagens frossa outfit.. se när ni hånglar!
SvaraRaderaVi vill!
Du kommer älska mig.
SvaraRaderaRönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng.
Solen skiner på Orrberget. Sunnanvind brusar.
Rönnerdahl han valsar över Sjösala äng.
Hör min vackra visa, kom sjung min refräng!
Tärnan har fått ungar och dyker i min vik,
Ur alla gröna dungar hörs finkarnas musik,
och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen!
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Rönnerdahl han virvlar sina lurviga ben
under vita skjortan som viftar kring vaderna.
Lycklig som en lärka uti majsolens sken,
sjunger han för ekorrn, som gungar på gren!
-Kurre, kurre, kurre! Nu dansar Rönnerdahl!
Koko! Och göken ropar uti hans gröna dal
och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen!
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Rönnerdahl han binder utav blommor en krans,
binder den kring håret, det gråa och rufsiga,
valsar in i stugan och har lutan till hands,
väcker frun och barnen med drill och kadans.
-Titta! ropar ungarna, Pappa är en brud,
med blomsterkrans i håret och nattskjorta till skrud!
Och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen!
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Rönnerdahl är gammal, men han valsar ändå!
Rönnerdahl har sorger och ont om sekiner.
Sällan får han rasta - han får slita för två.
Hur han klarar skivan, kan ingen förstå -
ingen, utom tärnan in viken (hon som dök)
och ekorren och finken och vårens första gök
och blommorna, de blommor som redan slagit ut på ängen.
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
GLAD PÅSK. :-D
/R