Nu är jag tillbaka från Halland. Det har varit en sublim helg. Igår läste vi precis hela dagen, bortsett från en liten promenad i skogen. Det är mycket fint att sitta ute i en trädgård vid havet och dricka vin och läsa ända till solen ska till att gå ner och det är dags att tända grillen.
Jag har plöjt boken Svensk Maffia. Den var bra. Intressant att få sig en grundlektion i organiserad brottslighet. Det finns många hårda pojkar där ute. Alla har en sak gemensamt. De vill inte bli några jävla Svenssons. Det är en värre tanke än döden tydligen. För dem är det mäktigt att ha många "bröder" som alltid ställer upp ifall man ställer till det. Att alltid ha någonstans att kvarta eller gömma sig. Man ska ha tjockt med cash, brudar och feta bilar. Man ska vara rotlös och inte dra sig för några år i en bunker. Man ska skita i allt och bara köra på.
Det låter som riktiga skitliv i mina öron. Själv vill jag bara vara en Svensson. Helst en hyfsat lyckad sådan. Livet blir lite mer värt att leva då kan jag tycka. Det känns några tusen resor slappare så och jag misstänker att det är lättare för en sån som mig att koppla av med lite rött och en bok om hårdnackade gangsters, än för en kille som gjort grova våldsbrott till en karriär.
Jag har också nyss läst Svensk maffia, & jag håller med dig. Det låter som riktiga skitliv. Efter att ha läst boken fick jag en otrolig längtan efter villa, volvo & en jädra massa ungar, hahaha.
SvaraRaderaHmm.. det är en väldigt intressant inställning. Själv har jag också tokdissat svenssonlivet, men det har mer varit för att jag hellre velat leva ett vilt singelliv med mycket festande osv.. Men vad som lockar med ett vilt gangsterliv kan jag för allt i världen inte förstå.
SvaraRaderaTinaLinyTiny: Hahaha samma här.
SvaraRaderaAndreas: Vilt singelliv. hmmm ja det är ju helt upp till var och en. För mig skulle det kännas väldigt tomt.
Jo, det är väl en mognadsfråga. Menar bara att jag känt så tidigare.. nuförtiden ser jag inget "hemskt" med sk. svenssonliv. Man kommer till en punkt när man känner att man lekt färdigt.
SvaraRaderaHowever, min poäng var mest att jag kan förstå om man vill festa och strula runt istället för att slå sig till ro.. men att se gangsterliv och våldsbrott som något åtråvärt övergår mitt förstånd.
Om Svenssonliv inte är uppnåeligt kanske det känns bättre att vara "värsta gangstern" än bara nr 123 i socialbidragskön.
SvaraRadera-Luca
andreas: ja herregud. det är ju inte samma sak alls. och jag håller med. våldsbrott och voltor på kåken känns inte så jävla fräsigt alltså.
SvaraRaderaluca: nä, vissa blir ju bara tvungna att råna och mörda.
Jo, den boken är riktigt bra. Det blir riktigt roligt när dom skall rättfärdiga sitt eget leverne, som gossen Alcala (eller hur OG bossen nu stavar sitt namn). Eller när man, som Thomas Möller och hans anhang, vill stå utanför samhället men ändå ta del av russinen, såsom försäkringskassan osv.
SvaraRaderaBoken gav mig mersmak, så nu håller jag på med Dödens Änglar som handlar uteslutande om Hells Angels. Så långt kan jag rekomendera den.
spader ess: nä fy fan. nu har jag fått nog av krim på ett tag. Nu får det bli något svulstigt kärleksdrama eller banal solskenshistoria.
SvaraRaderahunter s. thompsons bok om hells angels är klart värd ett läs även om den är rätt gammal.
SvaraRaderaLäste den nyligen också.
SvaraRaderaDom där människorna skrämmer vettet ur mig. De är som treåringar med skarpladdade vapen, både vad gäller temperament och ego.
Det som nästan skrämmer mest är att dom ju faktiskt inte tycks vara så ointelligenta som jag trodde (jämfört med mig, alltså). Mycket av det dom gör är ju medvetna val och i vissa fall till och med bitar av ett större sammanhang som spänner över längre tid. Usch, som en mardröm.