Clint väcker ont blod i familjen

Vi såg Clint Eastwoods nya film Gran Torino i lördags. Jag gillade den. Eastwood spelar en gammal sur och bitter rasistgubbjävel av vidrigaste sort och han gör det bra. För de som delar min förkärlek för hårda män på film, som tycker att Dirty Harry tillhör toppskiktet bland de hårdaste av alla hårda kommer Gran Torino bli en njutning. Det är en old school Clint, en åttioårig Harry Callahan som går runt och morrar, väser och pratar med tänderna hårt sammanbitna, som bara han kan. Och som han gör så jävla bra.

Efter filmen frågade jag vad J tyckte. Hon sa att det var en trea men ville sedan lämna ämnet. Jag försökte pruta upp den till en svag fyra eftersom jag fortfarande var i extas över de klassiska munlädret men icke. Idag fick jag reda på att hon tyckte det var en tvåa, att hon bara sagt trea för att min moder var med och såg filmen och för att hon var rädd att det skulle bli en hätsk stämning. Hon hade en poäng. Vi har haft våra filmbråk förr. De kan bli rätt ugly.

Jag förlåter såklart J för att hon är så barnslig att hon inte kan ge filmen ett rättmätigt betyg. Jag älskar henne trots att hon inte vill "sänka" sig till en sådan nivå enbart på grund av intellektuella skäl. Jag vet nämligen att hon satt är med samma sköna gåshud i magen som jag när Clint tog sin risiga pickup och åkte över till en bråkstake som jävlats med hans nyfunne vän. När han drog ut aset på går'n, sparkade honom i ansiktet ett par gånger och till sist slet fram en picka och kör sin legendariska Dirty Harry-rutin. Hon ville bara inte erkänna det. Hon är för fin för att gilla hårda män på film öppet. Men det är lugnt. För jag vet att hon gör det i smyg.

Jag skulle kunna enas med henne om att det är en stark trea. Det är mitt sista bud.