Laser

Jag kom att tänka på laser härom dagen, minns att det var så sjukt mycket jidder om det när jag var liten. Alla tjatade om det och ALLTID i mäktiga termer som laservapen. Antar att Star Wars och tv-serien V hade ett litet finger med i spelet. Laser var framtiden och på varenda låg- och mellanstadieskola var det motsvarigheten till de vuxnas kallprat om väder i hissen. Man kunde komma ner till lekplatsen och inte känna en enda kotte, fråga om de föredrog laserpistol eller lasergevär, så var grunden för en potentiell livslång vänskap lagd.

Sedan dog det. Lasersnacket.

Jag misstänker att det är för att laser numera bara omtalas när det använs till skittråkiga saker. Att varenda dvd-spelare har en liten laser är ju inget man får bånge av direkt. Att det kan användas för att avlägsna leverfläckar och rätta till synen på folk är inte helle nåt som får en att ramla ur soffan. Det koolaste laser används till idag är väl att skära i metall typ. Men å andra sidan, hur jävla tufft är det egentligen på en skala?

Fortfarande är hemligheten bakom laser ganska höljd i mörker för mig. Det är rätt fränt att en ljusstråle kan bli så stark men jag har aldrig varit så insatt i det tekniska. Vetenskapen har alltid varit kul i praktiken men aldrig i teorin för mig. Tacka fan för högenregilaser säger jag. Där snackar vi. Det borde läggas mer cash på att utveckla en riktigt tokfet laserkanon nu. Det är precis vad kidsen av idag skulle behöva för att motiveras till att börja utveckla andra kroppsdelar än sina tummar och orka slita ögonloberna från sina tv-spel.

Fan vad mycket gubbjävel det finns i mig känner jag nu.


Etiketter: laser, science fiction