Marcus har dragit nitlott

Det här är Marcus. Han luktar gott. Iallafall enligt copyn i Hemköps koncept där vanliga människors ansikten pryder etiketterna på deras egna varor. Jag hatar Marcus men det är inte hans fel. Det är Hemköps.



Varje produkt har ett porträtt i svartvitt och någonstans på förpackningen finns lite krystad nonsensinfo om den där vanliga människan. Jag hatar det och jag stör mig på att jag inte kan låta bli att läsa på förpackningarna. Tvångsmässigt vänder jag på paketen för att få reda på vad att salta pinnar är Ketchup-Lasses favoritsnacks och att Kaffe-Karins preferenser inom litteratur är Håkan Nesser-deckare. Jag blir förbannad varje gång men kan ändå inte låta bli. Jag vet inte vad det beror på.

Jag har funderat på att börja klistra över den riktiga etikettexten med alternativa meddelanden som skulle göra det lite spännande att lyfta upp en hemköpsprodukt. Jag hade jublat om jag för en gång skull hade mötts av texten Bulgur-Håkan gillar strypsex eller Jordgubbsylt-Jenny har suttit inne 18 månader för skimming. Det hade gjort dem till mer intressanta människor, eller iallafall till riktiga personer, istället för de totalt uttryckslösa fejkmänniskor de blir idag.

Mest synd är det nog om Marcus. Han har verkligen dragit nitlotten bland produkterna. WC-rent – vem fan vill låta signera det med sin identitet? Han kan fan inte haft en aning om att hans spritplufsiga anlete skulle bli synonymt med något man använder för att tvätta bort piss- och skitavlagringar i de svenska folkhemmens porslinsholkar.

Som grädde på moset har sadistcopyn dessutom valt att låta den fantastiska infotexten berätta att Marcus luktar gott. Det är dubbel ondska från Hemköps sida. Om det tvunget skulle vara slätstruket hade han väl kunnat få Marcus brukar gå på fotboll istället. Typ. Vad som helst men just att han luktar gott. Vaffan. Jag blir förbannad på Marcus och Hemköp på samma gång.